Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 28. Den Fattige och Den Rike - 29. Prins Joka och hin Onde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
151
han till slut förargad: »Jag önskade, du bröte halsen af digla och genast
låg hästen död på vägen. Den afsuttne ryttaren tog nu sadeln och bar;
men då det härvid rann honom i sinnet huru godt hans hustru hade
der hemma, medan han fick gå med den tunga sadeln, önskade han att
hon måste sitta fast på den, och hans tredje önskan måste nu blifva att
lossa henne derifrån.
Öfversättning från den tyska sagan »Der Arme und der Reichen
i GRIMMS Kinder- und Hausmärchen. II, 1—6, hvilken åter i
sin förra del påminner om den antika berättelsen rörande Philemon
och Baucis i OVIDII Metamorphoser (VIII, v. 618—697), en indisk
sägen i POLIERS Mythologie des Indous. II, 66—70, och en
chinesisk, införd i fru NAUBERTS Volksmärchen. I, 201—209, samt i
slutet liknar sagan om de dåraktiga önskningarne, hvilken förekommer redan i
de österländska bearbetningarne af sagan om De sju vise
Mästare (se Svenska Folkböcker. I, 82, 128) samt sedermera blifvit
på mångfaldigt sätt behandlad, bland annat i den äfven såsom svensk
folkbok i visform utgifna Sagan om Korfven.
29. Prins Joka och Hin Onde.
»Prins Joka och Hin Onde. Folksaga. Skara. Tryckt hos Peter
Hedenius. 1846», 8 sid., 8:o. Äfven införd i Folk-Sagor för Gamla
och Unga. Örebro 1842. I, 229—237: »Den elaka hustrun och
Djefvulen», samt dramatiskt behandlad af W. v. BRAUN i Hanka.
Dramatiserad Folksaga, meddelad i Bror. Poetisk Kalender.
Stockholm 1846, och Knut. Poetisk Kalender. Stockholm 1847.
En ung bonde, vid namn Joka, hade en hustru, som ständigt
plågade honom. En dag gick hon, af blott motsägelse-anda, i en brunn,
som hennes man ville omhägna, och försvann i djupet. Joka
skyndade att nedkasta ett långt rep, för att draga upp henne, men drog i
stället upp hin Onde, som af förskräckelse för den elaka qvinnan flydde
ur sin boning. För att belöna Joka för den visade tjensten skyndade
den lede frestaren till närmaste hof och besatte konungens dotter.
Fadren, förtviflad häröfver, lofvade hennes hand åt den, som kunde befria
henne, och när nu Joka infann sig, flydde genast Satan, och Joka blef
den sköna prinsessans gemål. Men den lede tog nu i stället en ännu
mägtigare konungs dotter i besittning, och Joka måste äfven på henne
visa sin besvärjelse-förmåga. Då han likväl nu ej kunde vänta samma
medgörlighet af sin helvetiske vän, rusade han in i rummet, der denne
befann sig invid den sjuka prinsessan, och ropade med alla tecken till
den yttersta förskräckelse, att hans första hustru var honom i hälarne,
hvaröfver den Onde tog så illa vid sig, att han genast störtade sig i
hafvet, och prinsessan var räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
