Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 198 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Silverbägare av nordisk tillverkning, ger en säregen inblick i den nordgermanska metallindustriens strävan all efterlikna produktionen inom verkstäderna på sydeuropeisk botten. Jfr bild å motstående sida!

Huggvapen av denna utformning
existera under den tid det här gäller,
liksom tidigare, enbart på sydryskt
område, och här kunna de ledas
tillbaka i tiden långt bort mot mitten
av första förkristna årtusendet, då
de buros av från det inre av Asien
kommande nomadstammar av okänd
härstamning, som slogo sig ned på
de sydryska stäpperna för att, sedan
generationer och generationers
ättlingar växlat, bilda ett grundelement
i det samfund, som mötte goterna på
deras vandring mot söder.

Det är den enda rimliga
förklaringen till att en sydrysk svärdstyp
helt plötsligt kan dyka upp på
nordisk botten, men det anförda har
betydelse framför allt ur den
synpunkten, att det bestämt kan lokalisera den djurvärld, som tillsammans
med svärdstypen kom vandrande mot norr, såsom en sydrysk, en till Svarta
havets kuster knuten företeelse. — Men det skulle ännu dröja en tid, innan
denna sydryska fauna kunde anpassa sig i sin nya germanska och
nordgermanska omgivning.

Under tiden kommo germanfolken längs Donau-Rhengränsen i allt
intimare beröring med romersk metallindustri och sökte för egna syften att
utvinna det mesta möjliga ur denna. Härifrån hämtades i väster inte mycket
mer än en del djurhuvuden av tydligt provinsialromerskt ursprung (sid. 202),
som knötos till en i övrigt rent germanskt-gotiskt präglad metallindustri,
medan i öster goterna vid Donaugränsen sökte förlika ett tidigare vid Svarta
havet förvärvat och utarbetat stilschema med den romerska tradition, som deras
ledande män mötte vid sina uppgörelser med de romerska herremännen.

Nu liksom tidigare följer det nordiska området linjer, som utstakats av
de vid romargränsen och i grannskapet av den antika världen boende
germanfolken. Något i detta stilschema hämtas från väster, från
Rhenprovinserna, men det väsentliga i den specifikt germanska
konstproduktionen har upptagits ur goternas nästan outtömliga sydryska förråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>