Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representant i gudavärlden. Till sist var det ändå Tor, som infångade Loke, då
denne överskridit gränserna för vad som var passande i sällskap med gudar,
och band fast honom vid en klippa. Där ligger Loke till den yttersta dagen.
Om Tor finnas en mängd historier. Utmärkande för dem alla är, att
Tors styrka hjälper honom igenom hans äventyr; hans klokhet, eller
riktigare, hans slughet var inte så stor. Man har anledning att tro, att dessa
historier varit synnerligen populära och varit gängse i en eller annan form
kanske överallt, där Tors namn var känt. Ett exempel på en sådan
berättelse lämnas nedan (sid. 324), nämligen hur Tor förlorade sin hammare.
Ett annat följer här. Det har sitt särskilda intresse därför, att man om
Tors färd till Hymer med säkerhet kan säga, att denna åtminstone i sitt
motiv varit bekant i Sverige. Detta visas av Alundastenen, en runsten från
Uppland (fig. sid. 316).
Berättelsen handlar om hur Tor for till jätten Hymer för att hämta en
bryggkittel för Öges mjöd. Han kom till Hymer i sällskap med guden Tyr,
som var fosterson i huset. De väntade, dolda bakom en stolpe i salen, att
jätten skulle komma hem. När Hymer kom och fick höra, att Tor var i
stugan, kastade han en ilsken blick på stolpen, bakom vilken de stodo:
»Då brast stolpen
för jättens blick.
Åtta kittlar
störtade med stolpen,
blott en, hårdhamrad,
höll i fallet.»
»då gapade kring agnet
den gudar hata,
den kring världens rund
sig ringlande välver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
