Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdraget; kraften, som överfördes, var det väsentliga i blotet. Detta ligger
bakom — som redan förut antytts — den handlingen, att man beströk
gudabilderna med blod. De fingo därigenom del av livskraften i detta. Men
också den blotande skulle ha del av den religiösa kraftutveckling, som ett
blot innebar. Fördenskull höll man gemensam måltid och dryckeslag,
blotgille, och de som deltagit i detta hade ätit och druckit med gudarna och
fått ny styrka genom umgänget med det heliga.
En av Olav den heliges i Norge följeslagare, Sigvat jarl (som var
kristen), gjorde på hösten 1019 en resa till Sverige i kungens uppdrag. Han
kom någonstans på gränsen mellan Värmland och Dal och begärde en kväll
nattkvarter i en gård. Dörren var stängd, och folk innanför sade, att de
hade heligt i huset: de blotade. I nästa gård gick det likadant. En kvinna
jagade ut honom. Hon sade, att de voro rädda för Odens vrede, ty de voro
hedningar och hade alvblot på gården. På samma sätt gick det för honom
på två andra ställen.
I denna berättelse hör man alltså talas om en fest, som firades
samtidigt på alla gårdar i trakten. Man har tänkt sig, att det varit en
slaktfest, som hållits framför allt av gårdens kvinnor. De alver, som omtalas,
känner man inte närmare till, men möjligen voro de några (från äldre tiders
tro kvarlevande) underjordiska väsen och det hela en avläggare av en
forntida dödskult. Huvudsaken, som vi här kunna se, är, att blotet tydligen
skedde inomhus och inte ens i något särskilt gudahus. Det har
uppenbarligen varit fråga om bl. a. en gemensam måltid.
Större blot slog man sig tillsammans om. Man samlades från alla håll
till blotgille på någon därtill utsedd gård. I Norge, därifrån man har
redogörelser för sådana gillen, höllos dessa i hoven, det vill säga den del av
ett tempel, där gudabilderna inte stodo utan som var inredd som en stor
sal med bord och bänkar längs väggarna och med långeldar i mitten. Dit
skulle man medföra mat och dryck, särskilt öl. En del djur slaktades på
stället, och deras blod användes till att bestänka gudabilder och människor
med; men köttet kokades till mat. Dryckeshornet bars kring elden, och den
som höll gillet invigde drycken. Sedan drack man Odens skål för seger åt
kungen och Frös skål för gott år och fred. Man drack också en skål för
döda fränder. Den skålen kallades »minne».
Man har inte utan skäl sammanställt dessa hedniska blotgillen och deras
ritual med sammankomsterna i de gillen, som bildades i Norden under
medeltiden och som voro sammanslutningar på religiös grund till inbördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
