Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
På en bildsten från Hammars i Lärbro socken, Gotland, förekommer det här i texten
beskrivna offret. Andra delar av den stora och sällsynt vackra stenen (jfr bild å sid.
251) ha bilder av ett överfall, olika stridsscener och ett skepp. Det är troligt, att alla
bilderna borde läsas tillsammans som en fortlöpande redogörelse för ett historiskt förlopp.
Men nu veta vi inte, vad det var för dramatisk händelse, som konstnären velat föreviga. |
blota. Längst till vänster synes en egendomlig scen. En man står bunden
under ett träd med en snara om halsen. Trädet är nedböjt, genom att det
fästs vid ett annat träd; om det lösgöres, reser det sig och drar med sig
mannen, som då blir hängd. Att det här är fråga om ett människooffer,
kan man knappast tveka om.
Man får nog tänka sig, att detta varit ytterlighetsfall. Till vardags har
ingen offrat människor. Eftersom blodiga massoffer av Uppsalatypen både
ur praktisk och rituell synpunkt måste varit ganska invecklade tillställningar
att genomföra på ett rätt sätt, ha de givetvis krävt specialister för
utformningen, d. v. s. ett prästerskap. (Adam av Bremen påstår för övrigt, att i
ritualen ingingo sånger: »de äro av olika slag men oanständiga, så att det
är bäst att tiga med dem».) Hur pass ett prästerskap för övrigt varit
utvecklat i olika trakter av landet, vet man inte mycket om. Ett vanligt blot
kunde en bonde mycket väl genomföra på egen hand. Tillsammans med
sina grannar offrade han låt oss säga en häst och strök blodet på en
gudabild och kanske på träden i lunden. Men han hängde i vanliga fall inte
hästen i trädet. I stället åt han upp den.
Ordet blot betydde nämligen något mera än blott och bart ett blodigt
offer. När man genom löften eller besvärjelser invigde någon till en viss
uppgift, var också detta ett blot. Då gav man honom kraft att utföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 31 23:55:49 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0368.html
