- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
13

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Parlamentarismen blev inom kort hans mål. Men detta mål, som ibland i
stridens hetta tedde sig som själva slutmålet, var för honom och hans
mera klarseende medarbetare helt visst blott ett medel. Sedan »folket
blivit herre i eget hus», kunde det och skulle det också efter sitt behag
företaga den nyinredning och verkställa de omflyttningar inom huset, som
det önskat och hoppats få företaga, och som det ansåg nödvändigt för sin
trivsel. För andra av hans partivänner var det inte så noga med
»parlamentarismen» och andra lärda teorier om statens styrelse. De sågo
slutmålet åtkomligt på andra vägar eller genvägar. Och så kunde de, som
den radikale dalabonden Daniel Persson i Tällberg, i ett kritiskt ögonblick
överge Staaff och hjälpa Arvid Lindman att vid 1907 års riksdag
genomdriva en demokratisk rösträttsreform, som gjorde slut på förhoppningen
om Andra-kammar-parlamentarismen, men som i stället betydde åtminstone
ett mycket stort steg på vägen mot målet: den fullständiga och slutgiltiga
demokratiseringen. Men därom mera i det följande.

Det som här ytterligare behöver påpekas och understrykas, är blott
följande. Svenska statsskickets utveckling fram till våra dagars
parlamentariska demokrati har ägt rum genom en långsam utveckling, genom en
rad reformer, och än mer genom en stillsam, ofta knappt märkbar
förskjutning av maktens tyngdpunkt från konungen och hans byråkratiska
ämbetsmannakår till riksdagen, och, märk väl, till en riksdag, som i sin
tur blir ett alltmer troget uttryck av folkets, d. v. s. alla medborgares
intressen och önskemål. Några revolutioner ha hos oss icke förekommit.
De ha helt enkelt inte behövts. Och orsaken till detta lyckliga förhållande
är i stort sett följande. För det första, att demokratiseringen i enlighet
med nya, moderna krav utgick från ett för sin tid redan högeligen
demokratiskt styrelsesätt. För det andra, att denna alltid besvärliga process i
fortsättningen handhades av ett folk, som vant sig vid att i och genom
riksdagen reformera och demokratisera sig, som hade en »parlamentarisk
kultur» i blodet från by- och sockenstämmor, från häradsnämnder, från
allmänna rådstugor och riksdagsmannaval — allt på en tid, då andra
länders bönder voro föga bättre än trälar och stadsbefolkningen mångenstädes
blott hade att lyda höga överhetens påbud.

I ett föregående band av detta verk ha vi följt det svenska statsskickets
utveckling genom stillsam förvandling eller genom oppositionens ofta
mycket vittgående krav och de makthavandes ganska måttliga men likväl på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free