- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
61

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholm var visserligen en
viktig religiös centralpunkt, men
ingalunda representativt för landet
i dess helhet. Långt bort från
huvudstaden föra oss namnen Lars
Landgren och J. H. Holmqwist.
Bägge dessa märkesmän i
1800-talets svenska kyrkoliv utförde var
på sin ort en folkuppfostrande
gärning av stora mått.

Lars Landgren var redan till det
yttre en kämpagestalt, och storvulen
var han till hela sin läggning. Med
avseende på fromhetstypen hade
han släktskap med Rosenius, mer
var i olikhet med denne helt en
kyrkans man. Ryktbar blev han såsom
kyrkoherde i Delsbo pastorat i
Hälsingland, en bygd, som, när han

Schartauanismen fick sin största utbredning
biand Västkustbefolkningen, vars kynne
tilltalades av dess kärva och objektiva
kristendomstolkning. En imponerande
representant hade Västkustschartauanismen i
kyrkoherden i Kville, Johan Henrik Holmqwist,
under flera årtionden Göteborgs stifts mest
inflytelserike prästman, »stiftets okrönte
biskopi». — Samtida träsnitt.

kom dit, var illa beryktad såsom
tillhåll för tjuvar, lönnbrännare och vilda slagskämpar, vilka icke hade
långt till kniven. Oförfärad tog Landgren upp kampen med det barbari
han mötte, stämplingar mot hans liv dämpade icke hans iver, respekt
vann han slutligen till och med hos de mest förhärdade. Men omslaget
i församlingen kom icke endast genom den överväldigande kraften, utan
främst genom det varma, av kristlig tro och kärlek genomlysta
sinnelag, som besjälade mannen. När han 1876 kallades till biskop i
Härnösand, såg Delsbo församling med sorg och saknad honom draga bort: det
var, som om en far hade lämnat sina barn. Det oerhört vidsträckta
Norr-landsstiftet utlöste, mer än Delsbo, hela den väldiga fond av arbetsenergi
och religiös intensitet, som fanns hos Lars Landgren, även då han började
åldras. Betydande insatser gjorde han för kristlig folkuppfostran och
folkupplysning icke minst i lappmarken och finnbygderna.

Av en helt annan fromhetstyp var prosten J. H. Holmqwist i Kville i
Bohuslän. När han dog 1879, hade han i nära femtio år varit den okrönte
andlige ledaren för den schartauanskt färgade kyrkoväckelsen på
västkusten, denna »objektiverade pietism» (Brilioth). Också Holmqwist hade haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free