Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans utveckling och de religiösa rörelserna. Av Edvard Rodhe - Skiftande riktningar. Ny social inställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
problemställningen, nämligen pastor
prima-rius Fredrik Fehr. Vid exceptionellt unga
år hade han i mitten av 1880-talet nått sin
framskjutna position. Ännu icke femtioårig
gick han bort redan 1895, kvarlämnande
minnet av en av de mest skarpskurna
personligheter, som innehaft herdeämbetet vid
Stockholms Storkyrka. När man på
slottsbacken vid Storkyrkans korsida reste en
staty av Olaus Petri, som också hade varit
predikant vid denna kyrka, kunde man
konstatera, att Fehrs drag hade lekt för
konstnärens öga, när han skulle forma för
sig en bild av Sveriges reformator. Det är
icke uteslutet, att Fehr för egen del ansåg
sig såsom reformator i samma stil som
Olaus Petri. Säkert är, att åtskilliga av hans
beundrare gåvo åt hans verksamhet sådana
proportioner. Däri låg utan tvivel en kärlekens överdrift, ty formatet på
Fehrs religiösa personlighet var icke så stort, att de båda männen rättvisligen
kunna jämställas; detta utesluter emellertid ingalunda, att Fehr var en
verkligt betydande människa.
Det nya hos Fehr var, att han med avgjort kyrklig utgångspunkt tog
bestämt avstånd både från den lågkyrkliga, resp. frikyrkliga fromhetstypen
och den kyrkliga konservatismens. Gentemot nyevangelismens
känslosamhet och bristande intellektuella intresse hävdade han trons klarhet och trons
plikt till intellektuell klarhet, samtidigt som han gentemot den kyrkliga
ortodoxien hänsynslöst påyrkade en teologiens nyorientering, för att den skulle
kunna komma till rätta med det nya kulturella och religiösa läget. Han
sympatiserade med den religiösa liberalism, som åberopade Viktor Rydberg
och i sin mån Pontus Wikner såsom sina lärofäder, men han var avgjort
kyrkligare.
För den historiska utgestaltningen av kristendomen hade han en
öppen blick, och det var därför otänkbart för honom att släppa kyrkan
och samfundet till förmån för en historielös individualism, men han ville,
att den historiskt givna kristendoms- och kyrkogestaltningen skulle också
historiskt bedömas. Denna historiska bedömning utsträckte Fehr icke blott
Fredrik Fehr som ung docent (i
hebreiska) vid Uppsala universitet.
Foto 1875. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
