Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans utveckling och de religiösa rörelserna. Av Edvard Rodhe - Missionen och svenskt kyrkoliv i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geliska fosterlandsstiftelsens kretsar hade man mindre intresse för en dylik
konfessionell-kyrklig mission, och planer uppstodo att grunda en svensk,
nationell mission av friare karaktär, planer, som 1861 gingo i verkställighet.
Därmed var splittringen beträffande den yttre missionen ett faktum. Det
mera kyrkliga missionsintresset fick en ny förankring och ställdes på
bredare basis genom Svenska kyrkans missionsstyrelse, inrättad i enlighet med
1873 års kyrkomötes beslut. Brytningen inom Fosterlandsstiftelsen med
anledning av den waldenströmska striden, ledde till inrättandet av ännu en
mission, i det Svenska missionsförbundet på sitt program också upptog den
yttre missionen. De nu nämnda missionsforetagen äro de största. Under
årens lopp ha en mängd andra också sett dagen, somliga av icke ringa
betydenhet, såsom baptistmissionen, Svenska missionen i Kina, Svenska
alliansmissionen m. fl.
Vida omkring i världen ha våra svenska missionärer vandrat. Från
Svenska kyrkans mission ha de gått till Sydindien, Sydafrikanska unionen,
Sydrhodesia, Centralkina, från Evangeliska fosterlandsstiftelsen till
Östafrika (Abessinien) och Centralindien, från Svenska missionsförbundet till
Kongo, Centralkina, kinesiska Turkestan o. s. v. Man behöver icke
fördölja, att Sverige har förvärvat ett mycket aktat namn för sin kristna
verksamhet i fjärran länder, till vilka våra missionärer ha blivit utsända, och
det skulle vara lätt att framtaga namn på missionärer, vilka i särskild grad
visat prov på hängiven offervillighet, parad med mångsidig duglighet. Vad
Sverige så har utgivit i personliga krafter och pengar för kristendomens
spridning i icke kristna länder har haft en påtaglig återverkan på
hemlandet till stärkande av det religiösa livet och till uppväckande av ökad
offervillighet för de egna landsmännens bästa.
En expansion av annan art än den yttre missionen är den s. k.
sjömans-vården, omvårdnaden om svenska sjömän i utländska hamnar. Från en
ringa begynnelse har den vuxit till stor omfattning, i någon mån följande
den svenska sjöfartens expansion. Uppslaget till svensk sjömansvård kom
från Norge, vilket sedan gammalt har bedrivit en betydligt större sjöfart
än vårt eget land. Tanken på att göra något för de norska sjömännen lade
helt beslag på den norske prästen J. C. Storjohann, som blev upphovsman
till den norska sjömansmissionen, vilken har nått en verkligt storartad
omfattning världen runt. Denne pioniär lade sjömännens sak också på
svenskarnas hjärta, i det han vände sig till Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
vilken i mindre skala upptog dylik verksamhet 1869. Den kom att från
Sv. folket genom tiderna X. — 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
