- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
82

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1888 läggas i händerna på Svenska kyrkans missionsstyrelse och ställdes
först 1933 under en särskild styrelse, Svenska kyrkans
sjömansvårdssty-relse. Riksdagen och enskilda ha visat stor förståelse för vad saken gäller.
Gudstjänstlokaler med därtill hörande skrivrum, läs- och sällskapsrum, där
i hamn vistande sjömän kunna tillbringa sina lediga stunder ha uppförts
bl. a. i Antwerpen, Buenos Aires, Calais, Danzig, Hamburg, Gdynia, Hull,
Köpenhamn, London, Melbourne, Rotterdam, Stettin, Skagen, West-Hartlepool.

Men kyrklig verksamhet i utlandet bedrives också i annan form. Här
och var ha svenskar i större antal bosatt sig på utländsk botten. Redan
1623 fanns det en svensk ambassadkyrka i Paris, och längre fram på
1600-talet fingo svenskarna i London tillåtelse att uppföra en egen kyrka. 1710
bildades en svensk församling i London, som allt fortfarande äger bestånd.
I Paris kom det först långt senare till församlingsbildning och kyrkobygge.
Efter sekelskiftet ha nja sådana utlandsförsamlingar tillkommit i
Köpenhamn, Berlin, Oslo och Helsingfors.

Ännu en expansion av svenskt kyrkoliv återstår att beröra, den
ojämförligt största, nämligen uppkomsten av en självständig svensk dotterkyrka
bland de till Amerikas Förenta stater emigrerade svenskarna (se art. nedan).
Det är en märklig och gripande historia om en rotfast kärlek till det
from-hetsarv som man hade medtagit från hemlandet och om okuvlig dådkraft,
icke minst under pioniärtidens fattigdom och försakelser.

Redan medan ännu emigrationen från Sverige hade ringa proportioner,
sökte en del utflyttade svenskar sammansluta sig till en evangelisk-luthersk
församling, men de hade svårt att komma till något resultat, då andra
religiösa fraktioner gärna ville med sig införliva nykomlingarna. Av största
betydelse blev det därför, att en svensk prästman, brukspredikanten L. P.
Esbjörn från Gästrikland, beslöt sig för att följa med en grupp av
emigranter till Amerika. Det var sommaren 1849. Följande år grundade han den
första svenska församlingen, i Andover, 111. Ivrigt sökte han verka för
sammanhållning bland landsmännen också på andra orter. Det lyckades
honom också att bland intresserade, burgna personer i de östra staterna samla
en del pengar såsom hjälp för byggandet av kyrkor åt de fattiga, men hårt
arbetande svenskarna i mellersta Västern, den del av Amerika, där med
tiden de största svenskcentra uppstodo. Bland andra gav Jenny Lind, som
då för tillfället gjorde en konsertresa genom östern, en frikostig gåva.

Esbjörn insåg snart önskvärdheten av att fler svenska präster kommo ut.
Ensam förmådde han föga. Så kom, 1852, pastor N. T. Hasselquist, präst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free