Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolformer och universitetsliv. Av John Landquist - Folkskolans utveckling till bottenskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friskt på nya folkskolebyggnader i många orter i Sverige under 1840-talets
senare år. Så uppfördes i Malmöhus län 1842—49 omkring 240 nya
skolbyggnader. De sågo icke ut som nutidens skolhus med sin mångfald
särskilda klassrum. De bestodo jämte ytterrum för överplagg av en enda sal, i
vilken eleverna — stundom upp till 200 — undervisades samtidigt; en
lärosal för t. ex. 100 barn mätte 20 alnar» i längd och 12 i bredd. Men dessa
skolhus voro, då någon granskning av Överintendentämbetet icke var
obligatorisk, av mycket växlande beskaffenhet, och som stadgan endast föreskrivit
»tjänliga skollokaler» och icke särskilda skolhus, så byggdes i många fall
icke nya sådana. Barnen inhystes i sockenstugor eller i boningsrum. Ännu
på 1860-talet berättar en skånsk inspektör: »Vid mina första besök i en
och annan av dessa skolor fann jag barnen inpackade i små kvava stugor i
trängsel mellan sängar, spinnrockar och vaggor, liggande på knä vid stolar
och bänkar under skrivövningarna». I många fall skulle skollokalerna varit
otillräckliga, om alla skolpliktiga barn infunnit sig. »Det är en lycka»,
skriver en inspektör från Västergötland, »att alla barn ej komma på en gång
till skolan, emedan de eljest löpa fara att kvävas». Lokalförhållandena
förbättrades, sedan regeringen på anhållan av 1862—63 års riksdag befallt
Överintendentsämbetet att utarbeta normalritningar till folkskolehus och
dessa sedan trycktes och tillställdes pastorsämbetena. Enligt 1882 års
folkskolestadga skulle folkskoleinspektörerna yttra sig om tillämnade
skolbyggnaders lämplighet, och från denna tid började skolbyggnaderna få den stil
och inredning, som hör inom nutidens sfär.
Barnens skolgång blev under flera årtionden framåt alltjämt mycket
bristfällig. Stadgan hade föreskrivit, att »alla i skolåldern varande barn
böra i skolan sig inställa», men tillagt »med undantag endast av dem, som
blivit av föräldrar eller målsmän anmälda att undervisas hemma, eller vid
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna bild av en svensk skolsalsinteriör i
allmogemiljö forskriver sig egentligen frän tiden före 18i2 ärs skolstadga. Enligt vad G. H.
Mellin, utgivaren av en av de skildringar ur folklivet, som bilden ISiö illustrerade,
omtalar, var deltagandet i undervisningen sporadiskt, och det kunde hända, att barnen hotade
skolemästaren att aldrig komma i skolan mer, om han blev för svär. Scenen är hos en
skolemåstare i Vingåker, som -ingalunda gått igenom något seminarium, men just desto
mera kraftfullt skötte riset, hvilket, ifrån den stund, då barnen kommo till skolan och
intill den, då de hemförlofvades för dagen, icke lemnade hans hand »; en av pojkarna
står i skamvrån, ett skolstraff, som ännu praktiseras ute i bygderna. Kommentatorn
omtalar även, att enda tillfället, då läraren vände ryggen till och tog sig en jamare i skåpet,
väl tillvaratogs av eleverna. — Kolorerad litografi 18i9 efter original av Ii. W. Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
