- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
114

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiker; till hämnd skrev ett radikalt kotteri, som 1886 till Svenska akademiens
hundraårsdag författade en parodi på Tegnérs sång till dess 50-årsjubileum,
om Nyblom, som fick figurera i Bellmans ställe, att »det finns en tid som
dessa toner söver men intet land, som deras like har». Inom filosofien
härskade enväldigt boströmianismen med Sigurd Ribbing och Carl Yngve
Sahlin som professorer. Den ende av tidens Uppsalafilosofer, som
intresserat en senare tid, Pontus Wikner, fick ej befordran och blev 1884 professor
i Kristiania. (Se vidare uppsats i bd 9, »Den svenska filosofien 1770—1900.)

Konservatismen i Uppsala gjorde, att brytningen mellan den gamla och
den nya tiden här blev starkare än i Lund. Strindberg inledde oppositionen
med sina Uppsalateckningar i novellsamlingen »Från Fjärdingen och
Svartbäcken» (1877); senare skildrade han uppsaliensiskt studentliv vid
1870-talets början i »Jäsningstiden» (1886). Geijerstam bidrog med
studentromanen »Erik Grane» (1885). 1882 stiftades den radikala studentföreningen
Verdandi; anledningen var ett riksdagens avslag på en motion av K. P.
Arnoldson om religionsfriheten. Karl Staaff var dess förste ordförande.
Den 2 april 1887 hade föreningen anordnat en diskussion över ämnet »Vilka
äro de viktigaste önskningsmålen i sedlighetsfrågan?» I diskussionen
del-togo bl. a. Knut Wicksell, Hinke Bergegren, Gustaf af Geijerstam och Oscar
Levertin. Händelsen väckte en opinionsstorm, som från Uppsalatidningarna
spred sig över landet. Ett antal medlemmar av föreningen inkallades till
förhör i Mindre konsistoriet i Uppsala, vilket gav vissa av dem
»föreställning och varning» och förklarade en obehörig till stipendium under två år.
Två år senare blev det ny uppståndelse. Georg Brandes höll i mars 1889
några föreläsningar över Heinrich Heine. Föreningen Verdandi tillställde
en fest för honom, varvid ordföranden David Bergström yttrade, att
ungdomen i Uppsala nu för tiden inte var bortskämd med att mottaga impulser
från betydande personligheter, och att »det vid Sveriges främsta universitet
är ont om verkligt utpräglade individualiteter». Brandes svarade med ett
tal, vari han satiriserade den nya universitetsbyggnaden, förklarande, att
dess förhall var rik som en civillista, dess festhall pompös som ett hov,
»men med Undervisningsrummene er det tarvelig bevendt, som i
Almindelighed med Undervisning i Landene». Bägge talen väckte — rätt begripligt
— indignation. 750 studenter — närmare hälften av kåren —
undertecknade en protestskrivelse mot talen, och studentkåren själv uppvaktade
universitetets rektor, Yngve Sahlin, varvid dess representant bad rektor
mottaga »Uppsala studentkårs oskrymtade försäkringar om dess varmaste till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free