- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
126

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bettlarrond pd guldkrogen — en
tiggare, åtföljd ao en liten pojke
med ett knyte på armen. —
Träsnitt efter teckning av J. A.
Malmström i »Ny illustrerad tidning»
1867.

sockengång, kringgång, allt innebar ett och
detsamma, nämligen att understödstagarna
efter en av sockennämnden fastställd plan
turvis mottogos och försörjdes av
medlemmarna i socknen. Ofta indelades socknen i
rotar och varje rote fick sina fattiga att
försörja. »Rotehjonet» vandrade alltså
omkring från den ene till den andre i tur och
ordning och fick så sin försörjning in
natura. Det var ett hårt öde. Ingenstans hade
han en varaktig stad, överallt måste han
känna detta att man bara väntade på den
dag, då man åter skulle bli av med honom.
Meningen torde ha varit, att detta
försörjningssätt skulle tillämpas endast för dem,
som själva kunde förflytta sig och något så
när sköta sig själva, men tydligen blev det
många gånger använt i fråga om alldeles
hjälplösa personer. Man möter emellertid sådana föreskrifter som att de
mycket gamla eller dåliga hjonen skulle föras till någon av de närmaste
släktingarna eller inhysas på något hemman, varvid en lista skulle upprättas
över de sockenmedlemmar, som skulle vara skyldiga att besöka
»inhyses-hjonet» och efterhand lämna bidrag till dess underhåll.

Att detta system var en bedrövlig form av fattigvård förstår var och en.
Svält och vanvård var hjonens lott. Ofta var det för övrigt frågan om
verkliga sjukhusfall, som det inte var så gott för bönderna att ge ens den mest
elementära vård. I synnerhet sådana svåra fall försökte man gärna skjuta
ifrån sig på andra. Sålunda klagar i början på 1800-talet en rotemästare i
en bergslagssocken över att hans rote var tvungen underhålla »en usling,
som är ganska svår att vårda, mata och hålla ren från ohyra».

Det är svårt att komma till klarhet om i vilken omfattning
rotegångs-systemet tillämpades. Sannolikt har det under förra hälften av 1800-talet
spelat en stor roll för att under senare hälften hastigt förlora sin betydelse.
Helt försvann det icke förrän med 1918 års fattigvårdslag. Beträffande barn
blev det dock förbjudet så tidigt som 1847.

Den andra formen för fattigvård var utackordering. För barn ansågs
redan tidigt denna form vara den bästa och denna åsikt står sig än i dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free