Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland musiklärarinnan och amatörkonstnärinnan Josabeth Sjöbergs förut i detta verk
(se bd 8, sid. 348 och bd 9, sid. 315) omnämnda akvareller befinna sig också några
interiörer från ett »ålderdomshem» i Stockholm på 1860-talet, Borgerskapets enkhus vid
Hamngatan. Bilden ovan ger ett mycket idylliskt intryck av livet i denna inrättning, där var och
en sin syssla sköter och kaffekokaren förnöjsamt puttrar på glöden i kakelugnen. Längst
till vänster klädes en brud, medan två vitklädda tärnor vänta; en av pensionärerna får
just ett brev av den blåklädde brevbäraren i dörren, två av de övriga syna en krinolin, en
nystar garn och de andra rensa grönsaker. På ömse sidor hänga rutiga draperier framför
gummornas sovplatser. — Akvarell från 1860-talet. Stockholms stadsmuseum.
För vuxna åter hör det mera till undantagen, att utackordering är den
lämpligaste formen. Tillämpas dylik i stor skala, blir det omöjligt finna goda
»värdar» åt alla de behövande, det blir många som taga emot dem endast
för att göra sig största möjliga inkomst på sin inackordering. Emellertid
synes utackorderingen för landet i dess helhet knappast ha spelat någon
mera betydande roll som fattigvårdsform för vuxna. Trots detta är det
tydligt, att utackorderingshemmen nästan i regel voro underhaltiga.
Anledningen var den, att man helt enkelt alldeles underlät att se på hemmets
lämplighet för uppgiften, man såg enbart på att avgiften var låg. Allt gick
ut på att göra det hela så billigt som möjligt för socknen. I detta syfte an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
