Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samfärdsmedlens utveckling. Av Petrus Silfverbrand - Kanaler och inre vattenvägar - Vägväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk av Ericson. På sista tiden är en landsvägsbro av betong byggd över
akvedukten; där korsa varandra nu alltså vattenled, farled och landsväg
i tre plan. Kanalen har ett djup av 1,78 m. vid lågvattenstånd. Den går
fram genom synnerligen natursköna trakter och är en omtyckt turistled.
Särskilt berömd är trakten kring Laxsjön, där de gamla bruks- och
herrgårdarna Billingsfors och Baldersnäs ligga. Trafiken efter Dalslands kanal
är förhållandevis stor, omkring 5,500 fartyg per år.
Till Mälaren leda åtskilliga kanalleder från Torshälla, Eskilstuna och
Uppsala samt Strömsholms kanal. Den sistnämnda är den mest betydande
och är 100 km. lång. Den leder från Smedjebacken i södra Dalarna till
Mälaren, i huvudsak efter Kolbäcksån. Kanalen var anlagd redan på
1700-talet men blev nedlagd. Den ombyggdes 1842—60 till ett
seglations-djup av 1,3 m. Den användes mest för pråmtrafik och för en tynande
tillvaro. Som turistled genom Bergslagen har den en viss betydelse, då trakten
är synnerligen naturskön med omväxlande idylliska små insjöar och
kanalleder med slussar.
Det senaste kanalföretaget i landet är Hammarbyleden i Stockholm
från Mälaren vid Liljeholmen till Saltsjön vid Danvikstull. Farleden
planerades redan i början av 1800-talet men kom till utförande först 1916—29.
Den medgiver genomfart för båtar av intill 5,75 m. djup och trafikeras av
alla större fartyg till Mälaren förbi Stockholm. Den förut använda
farleden vid Slussen är med hänsyn till den stora gatutrafiken mellan
Södermalm och staden mellan broarna numera överbyggd med fasta broar,
vilka endast tillåta genomfart för små farkoster.
VÄGVÄSENDET.
Enligt 1734 års lag utgjordes de allmänna vägarna av kungsvägar med
en bredd av 10 alnar eller 6 m. och bygdevägar 6 alnar eller 3,6 m. I 1891
års väglag benämnas kungsvägarna landsvägar. Bredderna bibehöllos, men
länsstyrelserna ägde rätt bestämma andra vägbredder, där förhållandena
så påkallade.
All vägkostnad å landsbygden var före 1891 lagd helt på
jordbruksfastigheterna. Vägarna voro uppdelade i väglotter, och lottinnehavarna
skulle väl röja och underhålla sina vägdelar. Genom 1891 års väglag och
däri senare gjorda ändringar blev väghållningskostnaden jämnare fördelad
på skattetagarna i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
