Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samfärdsmedlens utveckling. Av Petrus Silfverbrand - Järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En typisk svensk landsortsjärnvägsstalion 1880 med hela personalen i imponerande mängd
samlad, från stinsen (ordet är en sammandragning av stationsinspektor) till banvakten
pd sin tralla. — Björkestorp station vid Varberg—Bords järnväg.
Bergslagens järnvägar, vilka påbörjades 1862 och avslutades först 1900. Den
för samtrafiken med statsbanorna viktiga Västkustbanan mellan Göteborg
och Hälsingborg, som blev färdig 1888, har 1896 inlösts av staten. Det sista
stora enskilda järnvägsföretaget i Sverige är Ostkustbanan mellan Gävle
och Härnösand. Denna järnväg hade planerats i flera årtionden men
färdigställdes först 1927 och har likaledes övergått i statens ägo.
År 1938 hade Sverige 7,900 km. statsbanor, 5,300 km. normalspåriga
enskilda järnvägar samt 3,700 km. smalspåriga.
1939 års riksdag har emellertid beslutat att förstatliga järnvägsnätet i
landet under en övergångstid av 5 år med undantag av sådana banor, som
endast hava lokal betydelse.
Särskilt under järnvägsbyggandets första skeden pågick strid om den
spårvidd, som borde användas. De största enskilda företagen följde
statsbanornas exempel och godtogo normalbredden 1,435 m., men åtskilliga
järnvägsbolag föredrogo ur kostnadssynpunkt mindre bredder, och då
enighet ej uppnåddes för en gemensam spårvidd, blev resultatet att en
mångfald sådana, växlande mellan 0,6 och 1,067 m., kommit till användning.
Olägenheterna härav blevo mycket stora, allt efter som samtrafiken
utvecklades. Flera järnvägar ha varit nödsakade att för dryga kostnader bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
