- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
285

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den unge författaren saknade sinne för den äldre generationens idéer
och ideal. Han skulle under hela åttiotalet häftigt bekämpa den
traditionella idealismen, som vid denna tid fick sin främste stridsman i den
nyssnämnde Carl David af Wirsén. Som litteraturkritiker i »Post- och
inrikes-tidningar» från 1880 försökte Wirsén fruktlöst hämma de nya åsikter om
dikt och liv, som under sekelslutet trängde in i vårt land, i stor
utsträckning förmedlade och försvarade av Strindberg. I sin nyss citerade dikt
fortsatte denne:

»Sångare!

Vi sjungen I endast i höga ton om de höga?

Det höga i livet ges för oss är det högsta.

Vi sätten I ännu det skönas sken för det sanna?

Det sanna är fult så länge sken är det sköna.

Det fula är sanning!»

Och han slutade dikten så:

»Sångare!

Må smäktande serenader i månsken tystna!

Fast ljuset ännu i fönstret brinner,
har idealet dock lagt sig i varma lakan.

Hon börjar bli gammal, den gamla sköna
och håller på nattron!

Sångare!

Om icke nattluft spräckt Era vackra röster

och I viljen lära Er nya sånger;

välan så låten den gamla sköna få sova!

Vi ta tillsammans en sång för den nya dagen,
ty solen är uppe!»

Det var en ny tid, som med åttiotalet bröt in i svenskt kulturliv. Det
nya tog sig i stor utsträckning uttryck i opposition mot det gamla, i kritik
av det nedärvda och erkända. Denna för skedet karakteristiska
oppositionella inställning har Strindberg gett en starkt personligt präglad
utformning i dikten »Lokes smädelser»:

»Tidens gudar, som jag smädat. Tidens gudar, som jag hädat,
smäda vill jag än en gång! häda vill jag i en sång!»

Den äldre generationen såg endast det nedrivande i de nya
strömningarna i det andliga livet. De unga menade, att det var nödvändigt att bryta
ned det gamla. Strindberg har givit denna motsättning ett klassiskt uttryck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free