- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
299

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot vilkas andliga
efterblivenhet och
ofruktbarhet de upphöjde de mera
fria förhållandena i
hu-vudstaden-storstaden. Den
officiella akademiska
idealismen ställdes i
effektfull kontrast till
studenternas materialism i
vardagslivet.
Framställningen blev satirisk, men
vid sidan av angreppet
kunde en ton av vemod
över svikna förhoppningar
få ljuda. Strindberg hade
grundlagt genren med
berättelsesamlingen »Från
Fjärdingen och
Svartbäcken» (1877), försedd med
den ironiska undertiteln
»Studier vid akademien».

I avslutningsskissen, som bar den programmatiska titeln »Det gamla
och det nya», får en ung recensior kallt och bestämt ta avstånd från den
uppsalienska gluntromantiken och det av Chr. J. Boström utbildade
tänkesättet, en avläggare av den tyska idealismen från seklets början. »Du
tillhör», får den unge studenten säga till den trettiofemårige överliggaren,
»en förgången generation, som jag väl känner, jag tillhör ett kommande,
som du inte alls känner. Du har läst om våra dagars världshändelser som
man läser en tidningsartikel, vi ha levat dem och diskuterat dem; vi ha
upphört att nära oss av er poesi, vi läsa ekonomi och naturvetenskap; vi
anse studentlivet som ett övergångsstadium, ni togo det som ett kall; vi
slåss aldrig på torget, anse det icke som en dygd att överlasta sig, förgripa
oss icke på varandras tillhörigheter, respektera den personliga friheten;
det kallar ni snobberi; vi kalla er prisade öppenhet för brutalitet, edra
sentimentala famntag för råhet; ni kritisera edra lärares välvilliga
suspenderingar av föråldrade stadgar, vi begagna oss av dem och tiga.» Och det
heter längre fram i denna uppgörelse: »Ni kalla oss blaserade, därför att

Till sekelslutets populäraste författare hörde Gustaf af
Geijerstam — särskilt uppskattade blevo hans
bondepjå-ser och folklivsskildringar. Efter en mera konstnärlig
berättarkonsts genombrott kom emellertid det mindre
genomarbetade i Geijerstams produktion att framstå som
otillfredsställande, och vid sidan av t. ex. Strindberg
kunde Geijerstam icke hävda sin plats. — Oljemålning
av Allan österlind. Privat ägo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free