Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönlitterära förnyelsen. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren. Den skulle inte
beskriva, inte förklara, den
skulle suggerera. De
förnämsta estetiska
effektmedlen voro symbolen och
språkets musik. De som
förfäktade dessa åsikter
och försökte tillämpa dem
i sin diktning, kallades
symbolister. Deras idéer
och verk började bli
kända utanför Frankrike vid
övergången mellan 80- och
90-talen. Denna riktning
kunde — såsom Levertin,
den svenske nittiotalist,
som djupast påverkats av
den, påpekade — erinra
om romantiken, som också
niMTEN f*»*‘
-I som här inträden, låten dikten fara», sätter här
Edvard Forsström över dörren till Svenska akademien, där
dess sekreterare, C. D. Wirsén, låter upp dörren för den
som skald allt utom betydande vice häradshövdingen
Hugo Tigerschiöld (som emellertid inte blev invald) och
vägrar att lägga märke till Strindberg, Levertin och
Hei-denstam; av dessa tre fick endast den sistnämnde i sinom
tid såte i akademien (jfr bilden å sid. 11). — Ur
»Sön-dags-Nisse» 1900.
lät fantasien vara diktarens ledare, men
han gör en viktig distinktion, när han i en artikel från början av nittiotalet
skriver: »Den symbolistiska konsten älskar också dröm och sägen; mången
gång ser det ut som om också den flydde verkligheten. Men denna flykt är
endast skenbar. Den symbolistiska konsten vill tränga fram mot tillvarons
väsentligheter, därför undviker den sorgfälligt skummet, de tusen
bubblorna på ytan, vilka fånga de tanklösas uppmärksamhet och skymma det
stora kraftspelet på djupet. Där verkligheten för det vardagliga ögat ter
sig som en mångfald av korsade och brutna streck, söker den de få stora
linjer, som i botten bestämma mönstrets figurer, och torgens massor av
ansikten söker den samla i hela ålders- och samhällsklasser, tecknande
masker, vilkas drag bära prägel av stora serier erfarenheter och sorger. Den
symbolistiska konsten vill omtolka världen i förklarad bildskrift, illustrera
dess dramer i syner, vilka just genom frigjordheten från det fotografiska
söka nå fram till det verkligt betydelsefulla, och med hjälp av fantasi, öga
eller öra giva uttryck ’av det som sker i det som synes ske’.»
De strömningar, som möta i den kontinentala litteraturen under
1890-talet, främst den franska, trängde också in i den svenska, men det var,
såsom vi sett, i första rummet en del av de författare, som redan framträtt
Sv. folket genom tiderna XI. — 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
