Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska jordbrukets uppsving. Av Ernst Höijer - Huvudgrenarna inom jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkningen krävde ökad tillgång på livsmedel och därmed stegrad inhemsk
produktion. Länge hade detta krav huvudsakligen tillgodosetts genom en
omfattande nyodlingsverksamhet, men allteftersom tillgången på ny
odlingsmark blev knappare, inriktade man i stället medvetet strävandena på att
genom en mera intensiv och rationell drift öka jordens och djurens
avkastning. Härvid fick jordbrukaren en verksam hjälp av den spirande
jord-bruksvetenskapen, som torde få tillskrivas den större delen av de under det
senaste halvseklet gjorda framstegen.
I stället för att huvudsakligen lita till nedärvda sedvänjor började man
mera målmedvetet draga nytta av vetenskapens lärdomar. Genom träget
vetenskapligt forskningsarbete — bl. a. av Hampus von Post — ha så
småningom utrönts villkoren för kulturväxternas näringsupptagande och
betydelsen av att jordens näringstillgång underhålles genom tillförsel av ny
näring i form av naturlig gödsel eller artificiella gödningsämnen. På samma
sätt har klarlagts betydelsen av en rationell växtföljd samt av jordens
grundliga bearbetning och dränering. Vidare ha män sådana som Nils Hansson
och andra på kreatursskötselns område uppdragit normer för en lämpligt
avvägd och tillräcklig utfodring samt genom införskaffande av förädlat
avelsmaterial förbättrat de gamla lantraserna och höjt kreaturens
avkastningsförmåga. Något senare har slutligen växtförädlingen — där Hjalmar
Nilsson och H. Nilsson-Ehle m. fl. varit förgångsmän — uppdragit nya bättre
och härdigare sorter av såväl säd som rotfrukter och vallväxter och därmed
på ett storartat sätt ökat den vegetabiliska produktionens storlek. Ännu
många andra exempel skulle kunna anföras på dylika åtgärder för en mera
intensiv jordbruksdrift, som visserligen de flesta kräva mera arbete och
kapital än den extensiva driften men som i utbyte driva upp avkastningen och
sätta jordbruket i stånd att bättre tillgodose landets ständigt ökade behov
av livsmedel.
Det är naturligt, att dessa framsteg på jordbruksdriftens område icke
gjorts i ett slag, sedan en fråga väl blivit teoretiskt klarlagd.
Jordbruksnäringen har alltjämt i huvudsak bibehållit sin konservativa grundkaraktär,
och det är först långsamt som lärdomarna och rönen accepterats av de
praktiska jordbrukarna. Därvid har det i allmänhet varit de större jordbrukarna,
som gått i spetsen och försöksvis prövat sig fram, varefter bönder och
småbrukare försiktigt följt efter, dragande nytta av föregångarnas erfarenheter
och misstag. Detta är en utveckling, som kan sägas ha pågått alltsedan
1860-talet och som ännu icke får betraktas som avslutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
