Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern uppfostran och undervisning. Av Arvid Gierow - Nya skoltankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|É* ii
vi ■■
Pi ■■
En liten folkskola på landet (i Kinnared, Halland) — en av de många tusen. Den är inte
byggd i går och ser inte mycket ut för världens ögon; den har ingen gymnastiksal och
bara ett klassrum, där årskull efter årskull nött de fernissade träbänkarna och gnuggat de
små geniknölarna med multiplikationstabellen och frestat minnet med slaget vid Lutzen,
Norrlands älvar och de 15 verserna i psalm 63. Där samlas också »föräldrar och
målsmän», skolrådet, prästen och kanske klockaren med varje vår vid »examen» — och här
provar vid kommunal- och kyrkostämmor ett par gånger om året den vuxne bonden sin
gamla bänk. Mycket har inte ändrats sedan den tiden — jo, katekesen är inte med längre,
och inte något som hette »varannandagsläsning» heller, och den gången åkte man inte bil
till skolan om morgnarna, som man gör nu i skolskjutsarnas tidevarv. Men den svenska
folkskolan står, nya tider och nya seder till trots, fast på sin grund — som en av
hörnstenarna för vårt folks kultur och vårt folks demokrati.
sin tur kujonera. Den som i sin ungdom hatat fadersmakten, kan bli en
hätsk agitator mot samhället, och en ortodox psykoanalytiker har till och
med betraktat den socialistiska rörelsen såsom i sin grund en opposition
mot fadersmakten, åsyftande »eine vaterlose Gesellschaft».
Man har riktat uppmärksamheten på arvs- och miljöfaktorers inflytelser
på barnets och de ungas utveckling, och man har från den sexuella frågans
vanvård i den tidigare barn- och ungdomsfostran i hem och skola kommit
fram till någorlunda klara linjer.
Dess bättre har man dock konstaterat, att alla vanskligheter till trots
»det psykiskt fullt friska och starka barnet är snart sagt oförstörbart gent
emot varje uppfostringsfel, vare sig i form av despoti eller bortskämning:
det övervinner i sin utveckling självt de dåliga inflytandena av en sådan
uppfostran och har i sitt inre en jämvikt, som ej låter sig rubbas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
