Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern uppfostran och undervisning. Av Arvid Gierow - Metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen slopat klassindelningen till förmån för grupperna, som
vanligtvis omfatta tre årgångar.
Skolor och skolklasser, ordnade huvudsakligen efter den amerikanska
Winnetkaplanen, betona att, utöver minimum av vissa allmänna kunskaper
för alla lärjungar, var och en har rätt att till samhällets båtnad få utveckla
sina särskilda anlag så rikt som möjligt. Skolor och skolklasser, som följa
Montessori (Italien), som särskilt intresserat sig för de första skolåren och
kindergartenstadiet, låta barnets inneboende drift till verksamhet vara det
centrala i arbetet och ett för utvecklingen lämpligt, i rätta ögonblicket
tillhandahållet arbetsmaterial det väsentliga i undervisningen. Leken i arbetet
spelar en viktig roll.
I mycket följa de pedagoger, som tagit intryck av Decroly (Belgien),
likartade principer, men söka i högre grad skapa en naturlig och omväxlande
miljö med trädgårdar, djur, verkstäder o. s. v. Större gemensamma
intressecentra ha fått ersätta den gamla ämnesundervisningen.
Enligt Daltonmetoden (Amerika) uppgöras detaljerade arbetsschemata
med anvisningar för eleverna för viss beräknad tid, s. k. »beting».
Alla dessa metoder ha satt synbara spår i nutida svensk pedagogik. En
gemensam grundtanke i dem alla är att arbetet skall vara glädjebetonat.
Arbete och glädje betinga varandra. Glädje utan arbete blir i längden
meningslöst fladdrande lek på ytan. Arbete utan glädje gör livet tröstlöst
tungt. Professor Waldemar Ruin, den nordiska pedagogikens noble mästare
i vårt östra grannland (död 1938), uttrycker i sitt sista arbete, »Riket i
väntan», denna förbindelse sålunda: »arbetet, parande gagnet med glädjen,
eldat av kärleken, rikt på gagn och kärlek samtidigt».
Jag vill sluta med ett citat ur Emilia Fogelklous för några år sedan
publicerade uppsats »Samhällelighet», i vilken hon utvecklar skillnaden
mellan två olika mål för allt slags ledning av grupper eller massor. Orden
äga tillämplighet också i detta sammanhang. Antingen strävar man efter
»att få gruppen så homogen som möjligt i undersåtlighetens eller
klickväsendets tecken, eller också arbetar man på att fostra individerna till
ansvarsmedveten insats eller initiativ. I förra fallet är huvudsyftet att »få
kvantiteten homogen», i senare fallet att kvalificera individen. Det förra är
likriktningens ideal, det senare den demokratiska självstyrelsens, vilken vill
bygga på den enskildes ansvar för det hela, där lemmarna tjäna detta ej
minst genom sin inbördes olikhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
