Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försäkringsverksamheten. Av Thorild Dahlgren - I forna dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saks skull». Brandstodsbestämmelserna voro som synes stränga nog.
Kapitlet avslutades med bestämmelser avseende mordbrand.
Östgötalagens bestämmelser avveko delvis härifrån. I denna lag
stadgades, att den, som lidit brandskada, ägde fordra 3 mark i ersättning av
den, som vållat skadan, eller ock på tinget låta tilldöma sig brandstod av
häradet. Varje bonde hade att erlägga V2 spann korn eller 4 penningar.
Brandstoden utgick med hela beloppet, om både boningshus och ladugård
hade brunnit, med halva, om endast endera av dessa brunnit. Den, som
icke på bestämd dag erlade den utdömda brandstoden, hade att böta 3 öre.
Även andra av de gamla svenska landskapslagarna, Dalalagen och
Väst-mannalagen, hade liknande bestämmelser om brandstod.
Från landskapslagarna kommo motsvarande bestämmelser om
brand-stod in i landslagen. Byggningabalkarna i Magnus Erikssons landslag år
1347 och i Konung Kristoffers landslag år 1442 liksom även i 173A års lag
innehöllo dylika bestämmelser om brandstod häradsvis. Jämlikt
byggninga-balken i 1734 års lag utgick brandstod häradsvis efter hemmantalet för
alla i häradet boende utom för frälsemans sätes- och ladugård, så ock
för prästgård, för vilka givandet och njutandet av brandstod var frivilligt.
I brandstodsförordningen av år 1743 funnos utförliga bestämmelser om
Konungens Befallningshavandes, häradsrättens, tingsrättens, hovrättens etc.
skyldigheter och befogenheter härvidlag. Brandstodstvånget gällde endast
landsbygden. I städerna löstes brandstodsfrågan på frivillighetens väg
genom försäkring i särskilda brandstodsföreningar. En särskild uppmaning
att främja bildandet av dylika föreningar utgick år 1687 från konungen
till landshövdingarna. Sådana bildades även på landsbygden, sockenvis,
häradsvis, länsvis eller annorledes, medförande så småningom en avveckling
av brandstodstvånget. Först år 1853 blev detta emellertid helt upphävt.
Som just anförts, gällde brandstodstvånget endast på landsbygden. Den
normala utvägen för de brandskadade i städerna var, innan
brandstods-föreningarna tillkommit, att tigga och att anlita enskild eller allmän
välgörenhet. Från Malmö t. ex. finnas från 1500- och 1600-talen åtskilliga
notiser om tillstånd att vid kyrkdörren tigga om hjälp, om direkt
understöd ur stadens kassa, o. s. v. Den äldsta kända stadsbrandkassan
upprättades i Jönköping år 1733; den upphörde dock med sin verksamhet före
seklets utgång. Av de i Sverige ännu verksamma brandförsäkringsbolagen
stiftades två under 1700-talet. Det äldsta är Stockholms Stads
Brandförsäkringskontor, grundat under namn av »Brand- och Försäkrings Contoiret»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
