Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands svenska diktning. Av Henning Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ Finlands huvudstad på 1830-talet: Nikolaikyrkan (längst till höger), det 1832 invigda
nya universitetet och universitetsbiblioteket. — Litografi i F. Tengström, *Vuer af
Helsingfors» (1838).
FINLANDS SVENSKA DIKTNING.
AV HENNING SÖDERHJELM.
När Finland år 1809 förvandlades från en svensk provins till ett
autonomt storfurstendöme inom ryska rikets gränser, voro landets kulturella
resurser inte överväldigande, och någon säkerhet fanns inte för att ett eget,
nationellt kulturliv skulle kunna utvecklas. Kejsar Alexander I hade
visserligen högtidligt lovat att bevara Finlands gamla svenska grundlagar
oför-kränkta, men en rysk tsar var icke inom någon annan del av sitt vidsträckta
rike bunden av konstitutionella hänsyn, och detta undantag för Finland var
en nagel i ögat på mången hög rysk ämbetsman. I själva verket var det nog
främst en till tradition utbildad personlig välvilja inom kejsarhuset, som
Finland hade att tacka för att det dröjde nittio år, innan konstitutionen på
allvar bröts ned. Men under dessa nio årtionden var den ofta allvarligt hotad
och under långa perioder delvis satt ur kraft. Sålunda sammankallades
folkrepresentationen — fyraståndslantdagen — inte en enda gång mellan åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
