Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands svenska diktning. Av Henning Söderhjelm - Tavaststjerna. Nya toner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket och t. o. m. anklagade
myndigheterna för bristande förutseende.
Men någon konsekvent och hård
samhällskritiker kunde
Tavaststjer-na aldrig bli, lika litet som han
kunde bli en kosmopolitisk europé,
ty själv slets han starkt mellan
stridiga impulser. Han var en obändig
individualist, samtidigt som han
ägde en vek mans behov av en god
och förtrogen hands stöd, han ville
gärna bryta alla tyngande band
men led svårt av den ensamhet och
rotlöshet, som därav blev följden.
Han ansträngde sig alt betrakta sitt
Finland som en liten efterbliven
avkrok av Europa, men så snart
han stod på utländsk botten,
vaknade hans patriotism.
Karakteristiskt är ett utbrott i ett brev till en
vän, när han första gången vistats en litet längre tid i Stockholm, i
december 1887. Då har han råkat »det unga Sverige», Gustaf och Karl
af Geijerstam, Tor Hedberg, Georg Nordensvan m. fl., men han är inte
entusiastisk: »Det är något gräsligt, detta sirlighetens högkvarter med
snobberi ända ut i fingerspetsarna», skriver han. »Jag går omkring och
känner mig som en oas i öknen ... Det är tunga förhållanden de leva i,
det unga Sverige. Jag försökte supa dem glada en kväll på min
bekostnad — gissa vad det kostade, munklikör och kaffe? — Sex kronor på fyra
man hand! Och det kalla de vift och anse sig berättigade att må som
hundar dagen efteråt, utom att de ångra den utsvävningen ända tills graven
täcker skylande över deras skröpliga ben, som aldrig haft märg nog att
hysa ett uns av den levnadslust, vi ösa ut i kaskader terminerna i ända».
Den unge Topelius efterlyste på sin tid »det gamla nordiska» hos
stockholmarna. Det var kanske någonting liknande Tavaststjerna saknade hos
dem.
Men liksom Topelius lärde sig Tavaststjerna hastigt skatta Sverige högt.
Här fann han sin hustru, här fann han hängivna vänner och hjälpare, här
Karl A. Tavaststjerna. — Rödkritsteckning av
A. Edelfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
