Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse under det tjugonde århundradet. Av Tage Lindbom - Fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsorganisationens numerär ej ens hälften av vad den varit år 1907.
Rörelsen hämtade sig emellertid ganska snart, och krigsåren, som allmänt
präglades av förnyad aktivitet för arbetarrörelsen, gåvo åter vind i seglen.
Krigskonjunkturen, den allmänna knappheten på arbetskraft samt behovet av
att kompensera arbetarna för de stigande levnadskostnaderna ledde till en
hastig ansvällning av de fackliga kadrerna. Redan år 1917 hade man hämtat
igen vad som förlorats, och 1920 var LO:s medlemsantal uppe i över 280,000.
Under 1920- och 1930-talen ha åtskilliga fackliga strider utkämpats,
men erfarenheten har givit vid handen, att de öppna konflikterna ej längre
giva samma snabba och verkningsfulla resultat som förr. Den väsentliga
orsaken härtill är, att parterna på arbetsmarknaden numera stå väl rustade
och jämnstarka, konflikterna bli långa, medföra stora förluster på båda
sidor, under det resultaten, vinster respektive förluster, för parterna bli
ganska obetydliga. Stridernas materiella offer stå ej i rimlig proportion till
resultaten vid uppgörelserna. Som ett exempel kan nämnas, att den
årslånga konflikten inom byggnadsindustrien 1933 kostade
fackföreningsrörelsen nära 15 miljoner kronor. Detta förhållande har uppmärksammats
av såväl arbetsgivare som arbetare. Även om man ej avsvurit sig
användandet av strejk- och lockoutvapnen, har man å båda sidor under senare
år strävat efter att utveckla och effektivisera de fredliga
förhandlingsme-toderna, vilket även stötts av de lagstiftande myndigheterna.
Framför allt har kollektivavtalets utbredning och uppfattande som
freds-instrument varit av betydelse. Särskilt de sista tjugo åren kunna betecknas
som kollektivavtalets genombrott. År 1908 funnos nära 2,000 avtal,
omfattande 255,000 arbetare, 1918 voro motsvarande siffror 2,041 och 316,800
samt år 1937 9,585 och 910,800. Organisationsväsendets centralisering har
medfört en motsvarande centralisering av förhandlings- och avtalsväsendet.
Omkring en tredjedel av alla kollektivavtal äro riksavtal, d. v. s. omfattande
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Under en regeringstid, som redan omfattar ett
tredjedels sekel, har Sveriges monark utan att sträva efter folkynnest blivit den utan jämförelse
mest populäre konung, värt land någonsin ägt. Hans ord ha många gånger vägt tungt,
och hans personliga insatser i vår historia äro förvisso större än de synas — och »i en
tid, då flertalet av Europas troner störtat, år han en av de få, som i alla läger förmått
bevara aktningen för både titeln och människam. Sitt yrke som konung behärskar han
med fulländning, och i hans lojalitet mot vår konstitution och i det förtroendefulla
samarbetet med de olika regeringar, han haft vid sin sida, har det ryktbara, av starkt
fosterländskt patos burna »borggärdstalet» vid bondetåget ofårdsåret 1914 varit den enda
störningen. — Detta foto av »Sveriges, Göthes och Vendes konung» togs vid hans 80-drsdag
1938, då hela landet deltog i hyllningarna för den avhållne landsfadern.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
