Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetsforskning och växtförädling. Av Arne Müntzing - Mendelismen och dess inverkan på växtförädlingsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han funnit, att två egenskaper, som ursprungligen voro fördelade på
olika föräldrasorter, i bastardernas avkomma, kunde kombineras så, att
vissa sorter blevo bärare av båda dessa egenskaper. Å andra sidan
fram-kommo andra typer, vilka saknade båda egenskaperna i fråga. För att ta
ett exempel, så kunde man efter korsning mellan föräldrar med gula,
kantiga, resp. gröna, runda frön få fram konstanta omkombinationsprodukter
med gula, runda, resp. gröna, kantiga frön. Man kan beteckna anlaget för
gula frön med A, anlaget för gröna frön med a samt anlagen för runda
och kantiga frön med resp. B och b. Korsningen kan då skrivas på
följande sätt: AbXaB, och genom att arvanlagen i senare generationer
om-kombineras, kan man bl. a. få fram kombinationerna AB och ab.
I det givna exemplet var det frågan om två oväsentliga karaktärer, men
man fann snart, att alla upptänkliga yttre och inre egenskaper följde de
Mendelska lagarna, och t. o. m. sådana anlag, som bestämma över liv eller
död. — Då man hade anledning antaga, att även de praktiskt viktiga
egenskaperna hos kulturväxterna, såsom avkastning, vinterhärdighet, kvalitet,
motståndskraft mot sjukdomar o. s. v., nedärvdes på liknande sätt, låg det
nära till hands att försöka använda omkombinationsprincipen i
växtförädlingens tjänst.
Korsningsförsök hade utförts på Svalöv redan före 1900 och
observationer och slutsatser gjorts (av P. Bolin 1897), som kommo de Mendelska
klyv-ningslagarna ganska nära. Att korsning och omkombination är en ytterligt
viktig förädlingsmetod, visades emellertid i första hand av Herman
Nilsson-Ehle, vars undersökningar hos havre och vete också blevo epokgörande ur
teoretisk synpunkt. År 1900 anställdes dåvarande »kand. H. Nilsson» i
Ut-sädesföreningens tjänst såsom ledare för arbetena med vete och havre. Tio
år senare hade han uppnått resultat, som gjorde honom världsberömd både
som teoretisk forskare och som växtförädlare. De teoretiska resultaten kunde
nämligen omedelbart tillämpas på förädlingsproblemen och utgöra än i dag
den teoretiska grundvalen för en mycket väsentlig del av växtförädlingen,
nämligen det område, som berör kvantitativa egenskapers nedärvning och
omkombination.
Särskilt genom studier över kärnfärgens nedärvning hos vete kunde
Nils-son-Ehle visa, att skenbart enkla egenskaper stundom betingas av flera
skilda arvenheter med likartad verkan. Sålunda finns det visserligen
vetesorter, där skillnaden mellan röd och vit kärnfärg på vanligt vis betingas
av en enda arvenhet. Hos andra sorter finns det däremot två eller tre röd-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
