Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten och det moderna samhället. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sprängskotten och hackan», börjar Heidenstam, »grusade vårt
operahus med dess hemtrevliga, smakfulla och akustiskt förträffliga salong,
vilken hört Anckarströms pistol och vars förebilder i utlandet allt mer
och mer bortsopats av år och brand. Var ljöd likväl musiken vackrare?
De fem raderna verkade här liksom i äldre italienska teatrar ytterst
livfullt genom att från golv till tak omgiva rummet med skådelystna
ansikten, medan däremot de nutida treradiga salongerna verka flackt och
kyligt. Att bryta ned detta hus var som att slå sönder en välkänd gammal
cremonesare för att i stället hoplimma ett oprövat, men med många sirater
utsmyckat nytt instrument. Nu skall där resas ett modernt
grosshandlar-palats, en närmare eller fjärmare efterbildning av de många dylika, som vi
gäspande betrakta i nästan alla större och banaliserade städer.»
Men ännu mera upprörande finner Heidenstam behandlingen av den
ärevördiga Uppsaladomen:
»I den gamla katedralens ställe reser man en annan, färglagd och ny,
som införskriven från Leja ... De som varit där under förstörelsearbetet
kunna tro sig minnas en plundringsscen. Hål upphöggos i murarne,
cement ringlade utefter valven som en mjuk hjärnmassa från huvud, vilka
bråkats sönder under funderingar på stilrena motiv, en evangeliskt
fosterländsk engel hissades i höjden, och i ett hörn stod en fjärding med
människoben ... Varför icke också restaurera Gamla Uppsala till ett
nordiskt hednatempel med vaxprester som bära påskriften ’Få ej vidröras’?»
Det var samtidigt med allt detta som den största skandalen i
National-musei historia
inträffade, avvisandet av prins
Eugens erbjudna gåva
Ernst Josephsons
»Strömkarlen».
Det var samma
årtionde som pryderiet tog sig
två sällsynt löjeväckande
uttryck, i angreppen mot
Oscar Björcks
väggmålningar i Operakällaren
och mot Per Hasselbergs
bronsgrupp »Farfadern»
i Humlegården.
En av Oscar Björcks förkättrade frismålningar (med
motiv ur den grekiska Bacchussagan) i Operakällarens
matsal. Det var med anledning av den för oss närmast
oförståeliga debatten kring dessa konstverk som Viktor
Rydberg tog till orda i skriften *Om nakenhet och klädselsätt».
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
