Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyttokonstens frammarsch. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika alstringskraft och höga nivå inom konsthantverkets olika grenar.
Möbler och sidenvävnader, keramik och silver får under rokokon en prägel,
som i sin eleganta spänstighet och hantverkliga kvalitet är fullsprängd med
impulser från Frankrike men som fått en balans av borgerlig soliditet och
manlig enkelhet, som vi säkerligen inte utan skäl kallar svensk. I varje
fall bildar denna och den följande, den gustavianska, epoken av 1700-talets
högre stånds-kultur en naturlig grobotten för mycket av det som blev
smakbestämmande under 1900-talets blomstringstid.
I denna 1700-talskultur ligger den ena stora inspirationskällan. En andra
finns som ett ändå äldre arv i den allmogekultur, som i vävnader,
sömnadsarbeten och möbler fått en naturligt differentierad utformning i vårt
vidsträckta lands olika bygder. Ur detta rika arv har vi inte bara hämtat en
frodig skatt av »mönster», mer eller mindre slaviskt kopierade, utan vad
viktigare är en känsla för materialet, en kunskap om spinningens,
vävnadens och färgningens olika behandlingsmöjligheter, som givit stadga åt en
modern produktion, även då den alls inte varit allmogebetonad. Mot denna
bakgrund av tradition uppträder så de rent aktuella strävandena,
sekelskiftets otillfredsställelse med det eviga stilkopierandet och dess hopp att i
jugendstilen ha funnit en ny tidsstil, och vidare den på bred front
frambrytande rationalismen, som fann sin programmatiskt renodlade form i
trettiotalets funktionalism. Det är klart att det kom till spänningar mellan
riktningar av så väsensskilda utgångspunkter, men som ett generellt
omdöme torde kunna sägas, att de med tiden smultit förvånansvärt väl
samman och att den svenska nyttokonstens berömmelse till stor del vilar på
friskheten i dess konservatism och besinningsfullheten i dess radikalism.
Av de två traditionsströmmar, som ovan antytts, hade den ena — det
borgerliga 1700-talsarvet — så gott som torkat ut under press av 1800-talets
industrialism med dess omskakning av de flesta historiska stilar, och det
var först den nationellt romantiska väckelsen omkring sekelskiftet, som gav
den en ny aktualitet igen. Samma romantiska väckelse hade på ett tidigare
stadium blåst liv i det andra traditionsarvet, det som fanns gömt hos
allmogen ute i bygderna. Den rörelse, som drog fram detta arv i ljuset, sträcker
sig tillbaks ända till 1870-talet. Det var nämligen då som Arthur Hazelius
började lägga grunden till vårt nationella självmedvetandes panteon,
Nordiska museet med Skansen. Därmed skapades också själva arsenalen för
den romantik, som fick ord i Heidenstams och Selma Lagerlöfs dikt, färg i
Konstnärsförbundets upptäckt av det svenska landskapets, eller rättare sagt
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
