Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyttokonstens frammarsch. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
världen. Genom sin väl organiserade utlandspropaganda drog nämligen
Göteborgsutställningen till sig mängder av besökare, framför allt från de
anglosachsiska länderna och från kretsar, som genom sin ställning kunde
vinna gehör, när de gav publicitet åt de mottagna intrycken. Inte minst
starka tycks de intryck ha varit, som de svenska och utländska besökarna
mottog i den stora paviljong, som med arkitekt Hakon Ahlberg som
arkitekt byggts upp för den moderna svenska nyttokonsten. Nu lät även de
skeptiska sitt motstånd falla, nu när det visade sig, att experimenten från
1917 lett till mognade resultat, när den traditionsbundna textilkonsten —
dock icke de rena kopiorna efter äldre mönster — ryckte upp vid sidan av
de mera radikala möblerna, glasen och porslinerna, när den sociala nyttan
och de konstnärliga kvalitetssträvandena gick hand i hand. Det var
fortfarande 1917 års män, som dominerade, jämte en del nya som kommit till.
Av pionjärerna, som nästan utan undantag varit målare, hade blivit
betrodda yrkesmän inom olika grenar av de nyttiga konsterna.
Det är ovan sagt, att utställningen i Göteborg öppnade porten till
utlandet. Därifrån strömmade nu också inbjudningar in till regeringen och
Slöjdföreningen att deltaga i större utställningar eller att arrangera egna.
Redan året efter Göteborg for svensk nyttokonst till Helsingfors, och så
följde under årens lopp utställningar österut: i Reval, Dorpat, Riga (alla
1934) och Warszawa och Prag (1938), varpå vi åter visade oss i Helsingfors
som gäster på den »Bostadsutställning 39», som efter endast några dagars
öppethållande stängdes av det annalkande kriget. 1925 var det stora slaget
söderut, på den internationella konstindustriutställningen i Paris, då
Sverige av prisjuryn tilldömdes ett större antal höga pris än något annat land
utanför Frankrike. Söderut ha vi också varit i Ziirich (1922), Milano och
Wien (1936), för att så återkomma till Paris på den nästa internationella
utställningen 1938. Bland utställningarna västerut är det särskilt den som
anordnades på Dorland House i London 1931, som kom att bli något av en
märkessten kanske lika mycket för Englands vidkommande som för vårt
eget. Där hade man länge brottats med samma problem som vi och fann
nu, att Sverige visade vägen för lösningen av dessa problem.
Hedersordföranden i den engelska utställningskommittén, Viscount Burnham yttrade i
den ledande tidskriften »Architectural Review»: »Utställningen visar en av de
första omfattande ansträngningarna att exponera en fullständig uppsättning
av fabriksvaror på det ’dekorativa’ området, som kombinera vacker form
med massproduktionens fördelar, en kombination som gör det möjligt för
Sv. folket genom tiderna XII. — 21.
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>