Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyttokonstens frammarsch. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
millioner människor som inte äro rika att ge ett plus av behag åt sin
tillvaro genom att i sina hem, på kontoret, i trädgården omge sig med vad
svenskarna kalla ’vackrare vardagsvaror’, d. v. s. stolar och porslin, mattor
och glas, ting som kunna vara lika nödvändiga som mat, lika stimulerande
som vin. Detta är en läxa, läxan om samarbetet mellan konstnärer och
fabrikanter, som England alltjämt har att lära».
Och efter utställningens slut företogs utredningar och bildades
sammanslutningar för att föra de svenska uppslagen vidare. Den goodwill vi
länge haft i Amerika har också fått näring av de utställningar, som
anordnats där: den som ambulerade från New York till Chicago och Detroit
1927, den som ingick i The world of tomorrow i Chicago 1933 med
fortsättning 1934 och slutligen vårt deltagande med social välfärd, mat och
konstindustri på Worlds fair i New York 1939, där »Swedish modern» blev
ett säljande slagord. Västerut har vi också besökt Oslo (1933).
När detta skrives, är den internationella samfärdseln och det kulturella
utbytets tid för lång tid framåt lamslaget. Men den svenska kvalitetsvarans
odyssé genom världen kommer kanske att leva kvar som ett vänligt minne
av den paus mellan två världskrig, då ett litet land berättade om sina
försök att göra tillvaron trivsammare för sina medborgare.
En dylik trivsel nås emellertid inte endast genom applåderade
utställningar på främmande mark, även om den rökelse som tänds där verkar
festlig och stimulerande också på hemmafronten. Viktigare är emellertid
den direkta verksamheten på denna front. Initiativtagaren till den nya
rörelsen, Svenska Slöjdföreningen, bibehåller fortfarande ledningen inom denna
verksamhet, även om den i någon mån förändrar sin målsättning efter de
ändrade krav som betingas av utvecklingen. Den ena av 1915 års idéer —
samarbetet mellan konsten och industrien — hade förverkligats 1923, men
inför det andra målet — att skapa en varuproduktion och att skapa hem,
anpassade efter den lavinartat snabba sociala utvecklingen — var man
klarare i sina önskemål än i deras praktiska genomförande. 1920-talets
klassicism var ingenting annat än en sista tunn rännil av den nationella
romantikens flöde. Den nya tiden med dess sociala utjämning och
kraven på en strängare saklighet fann sig inte väl med det pastisch-artade
behaget i tjugotalets kolonner, draperier och gripar. Man ville
definitivt göra rent hus med utlöparna av förra seklets stilmaskerad och
fullföljde därmed den innersta tendensen i den föraktade jugendstilen. Men
medan den i sin tillämpning blev en estetisk angelägenhet av fin-de-siécle-
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
