Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms
Théåtre-Fran-gais och blev tongivande
för det finare
stockholmska umgängeslivet. De
främsta representanterna
för denna s. k. realism
voro Elise Hwasser, Knut
Almlöf och främst Gustaf
Fredrikson.
Gustaf Fredrikson
föddes under Karl Johans
regering, överlevde första
världskriget och hann
med att filma. Till teatern
En milstolpe i August Lindbergs konstnärsbana var hans
framförande 1883 av Ibsens »Gengångare» i Sverige,
Danmark och Norge — ett stycke, som — av moraliska skål
— ingen annan teater i de nordiska länderna vågat ta
upp men som bl. a. i Köpenhamn blev en succé. —
Hedvig Winterhjelm och August Lindberg i huvudrollerna i
»Gengångare» under den skandinaviska turnén.
vända ryggen till, gestikulera med foten, lurtitta över tidningskanten. Hans
fina bildning, hjärtliga humanism och formella säkerhet gjorde det lätt för
honom att få gehör hos hela sin mycket långa och skiftande samtid — de
gjorde det också lätt för honom att vara med om spelstilens utveckling från
1860-talets franska »realism» till en mindre konventionell människoskildring.
Denna utveckling fram mot en mera frän, mättad och närgången
realism (1880- och 90-talen) var betingad av den nya dramatiken (Ibsen,
Björnson, Hauptmann). I den följde många av Fredriksons yngre kolleger
med, Louise Fahlman, Tekla Åhlander, Nils Personne, Oscar Bæckstrom.
Det blev dock två fribytare, som kom att mest påskynda utvecklingen,
samtidigt som de skapade tidens mest betydelsefulla teaterminnen,
Lindberg och Hillberg.
Dalmasen August Lindberg, fantast och ironiker, hade utbildat sig vid
1860-talets främsta landsortssällskap, det Elfforska. Han hade i sitt eget
väsen åtskilligt av scenisk romantik. Men det ständiga turnerandet, med
dess uppodlande av nyfikenheten på livet, gjorde honom till den teaterledare,
kom han som 30-årig
sa-longshjälte, 1863. Han
framstod genast som den
lätta konversationens och
den klara diktionens
mästare, med världsmannens
rättighet att nonchalant
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
