Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En oemotståndlig fläkt av smekande
valsrytmer, leende lättsinne, champagne och
pär-lande skratt slår emot en från denna bild
från operettens glansdagar före kriget •—
Emma Meissner och Carl Barcklind i »Glada
ånkam pä Oscarsteatern 1907.
terlust ledde till den moderna
teaterns revolution — och den lät
vänta på sig hos oss.
Efter det att nya Dramaten
tillkommit överflyttade Ranft sitt
starkaste intresse på Oscarsteatern och
Vasan. Oscars blev
Stockholmarnas största glädjekälla under
Hjalmar Meissners glada taktpinne.
Redan 1907 hade publiken där fått vad
den ville ha, »Glada änkan», med
Emma Meissner och Carl Barcklind.
Och på Vasan grundmurade Olof
Winnerstrand sin popularitet; där
började också den sällsamt
fantastiska sensualisten Tollie Zellman sin
karriär.
Det var väl knappast Albert
Ranfts fel, att teaterintresset i
huvudstaden under dessa år svängde
över på sådan bog, att Algot
Sandberg tog loven av både Strindberg
och Shakespeare, och
sängkammar-farser om feta herrar på vift och
operetter om champagneflöden och
paljettglitter segrade över de
litterära nyheterna.
Ute i landsorten steg en
syndaflod av teatersällskap därhän, att
det tillsattes en utredning. Något
resultat hördes inte av, men säll-
skap som Karin Swanströms, Knut
Lindroths, Allan Rydings höllo teaterpubliken i spänning. Medan det
Se-landerska sällskapet med huvudstation i Göteborg upptog den viktiga
funktionen att träna nya talanger.
Medan världskriget pågick, orkade svensk taeter inte med att utveckla
någon kulturskapande kraft. Den nöjde sig med att hålla en ganska värdig
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
