Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges tonkonst efter 1850. Av Sten Broman - Franz Berwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■m* éøvryi^L&øriesrt’
s+rr rul,
^ ati^r-nis <y yin /&. riy/ rt{i( 44J^/c/</ae dcrjf ^rans Asj^t-ci/lÅS r/n AuayrCs
lÄ&f ^/n.r c/f i/f-lA/4^/ i^ /(/f7 /(/(jy/fc- £si JyccJarie/c ^ f -/> ia//C
d„J. rict/dcrts S s/ y c m a/ ccX– me/ot/dj/C ,..<•£ / «£ «/, / åu, &/ Mcts
a^/t nrzy c/ a-J t/tf «. ’Prit/rOs «// e/d£ j/arrct c<v^£ -/iu ris /-€ij/si 4-c/<v s t. g/e/ JCs/+7/tA ( .
■JflcÅ/.„A., M6Z
/Cu^r-.............,
/ dessa rader av den åldrande Franz Berwalds hand sammanfattar vår störste symfoniker
sin uppfattning om »den musikaliska compositionen». — Musikhistoriska museet.
Å.o-7ij/ ^e/r& A/stJ x/ador-ris/> r/a0 oeSi s/ce-Å a / c/øn,, c^/c\
Cl ■rmnr
ts
• ■ ’ 1 -■ ^’r v.;/ </a
rza{rrt-a -tfc r/j
sum sagt, skilda positiva tendenser inom dem båda. De i någon mån
avgränsande linjerna skära varandra här och där, och man finner av denna
anledning en del gemensamma verksamhetsområden för de olika riktningarna.
Den svenska tonkonsten efter 1800-talets mitt är sålunda mångskiftande och
rikt facetterad.
FRANZ BERWALD.
Franz Berwald var vid 1800-talets mitt en mogen och erfaren mästare,
vars symfoniska betydelse i själva verket var obekant för den stora svenska
allmänheten. Redan på 1840-talet hade han avslutat sin symfoniska
verksamhet. Hans sjätte och sista symfoni skrevs i april 1845, och fyra år senare
tillkommo hans sista stråkkvartetter — de båda i Ess-dur och a-moll. På
1850-talet är han huvudsakligen upptagen med att skriva kompositioner för
piano i olika kombinationer — duos, trios, kvintetter, en pianokonsert,
pianostycken m. m., och på 1860-talet sysslar han, ända till sin död 1868,
framför allt med större vokala uppgifter — kantater, serenader, en ny opera
(»Drottningen av Golconda» — hans största opera, »Estrella de Soria», som
skrevs på 40-talet, upplevde först 1862 sin urpremiär i på Kungliga teatern)
och slutligen en rad koralbearbetningar, de senare på uppdrag av
Musikaliska akademien, som äntligen vågat anställa honom såsom
kompositions-lärare vid konservatoriet 1867, då han var 71 år gammal.
Först efter hans död började man i allt vidare kretsar inse, att han
ingalunda var en »bisart», egendomlig tonsättare, utan en tonkonstnär, som var
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
