Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges tonkonst efter 1850. Av Sten Broman - Franz Berwald - Yngre tonsättare före 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydligt före sin tid.
Musikskriftställare som t. ex. Adolf Lindgren
började på 1880-talet prisa hans
konst, och strax efter sekelskiftet
startades, på initiativ av Tor Aulin
och Henri Marteau, en
Franz-Ber-wald-stiftelse, som bl. a.
publicerade ett par av Berwalds dittills mera
okända verk. Sedan dess har
förståelsen för Berwalds konst vuxit
enormt i Sverige, och man kan f. n.
hävda, att han såsom symfoniker
på sitt sätt utgör en fullviktig
parallell till Carl Nielsen i Danmark och
Jean Sibelius i Finland, ehuru dessa
sistnämnda tillhöra en långt senare
epok än den 1796 födde Berwald.
Berwald får betraktas som Sveriges
störste symfoniker, och i våra
dagar tillhöra hans orkester- och
kammarmusikverk den stående
repertoaren i vårt land. Sedan någon tid tillbaka har även en propaganda för
hans tonkonst påbörjats i utlandet, och denna har onekligen slagit väl ut,
speciellt i Danmark och Tyskland.
SENARE TONSÄTTARE FÖRE 1920.
Bland våra övriga tonsättare fram till 1920 förtjäna Rubenson, Norman,
Söderman, Hallström, Sjögren, Peterson-Berger, Stenhammar, Alfvén och
Fryklöf ett särskilt omnämnande. Albert Rubenson var den svensk, som
tidigast återvände till hemlandet efter musikstudier i Leipzig. Han anställdes
år 1850 som altviolinist i hovkapellet och publicerade en rad entusiastiska
artiklar, i vilka han kämpade för Mendelssohn-Gade-stilen och
instrumentalmusiken, skrev själv flera orkesterverk, däribland en symfoni, men saknade
egentligen den verkliga, kompositoriska gnistan. Ludvig Norman, hans
kamrat i Leipzig (död 1885), var, vid sidan om sin verksamhet som
hovkapellmästare, en åtskilligt mera betydelsefull skapande musiker. I Leipzig
/ mindre än tvä är var Berwald lärare vid
musikkonservatoriet, men i läng tid
dessförinnan hade han »med exempellös oegennytta»
verkat som pedagog. Bland hans sista elever
befann sig en ung småländska, vars framtida
storhet han förutsåg — Kristina Nilsson.
Franz Berwald dog 1868.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
