Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrott och friluftsliv. Av J. G. Oxenstierna - Skolidrotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt 1933 drs läroverksstadga skola lärjungarna under 10—12 dagar pr läsdr beredas
tillfälle till friluftsverksamhet; denna utfylles i stor utsträckning med friluftslekar och
terrängsport. — »Idrottslov» vid ett Stockholmsläroverk 1939. Foto Gunnar Lundh.
SKOLIDROTTEN.
Det fält där idrotten kan göra sina största insatser är givetvis
uppfostrans, och dock har idrotten endast steg för steg kunnat arbeta sig fram
inom det svenska skolväsendet. Förutom i en viss konservatism torde detta
sakförhållande mest bottna i brist på idrottsanläggningar — idrottsplatser,
idrottshallar m. m. —, brist på utbildade instruktörer, den för uteidrott
olämpliga årstid, under vilken större delen av skolåret infaller, samt sist
men icke minst en viss obenägenhet att göra några minskningar på de
teoretiska studierna för att lämna plats för den ännu icke fullt erkända
fysiska fostran.
Skolidrotten har alltså mödosamt fått arbeta sig fram på frivillig väg.
Givetvis har skolungdomen med liv och lust deltagit i idrott och lekar långt
tidigare. Så få vi t. ex. genom Samuel ödmanns klassiska arbete
»Hågkomster från hembygden och skolan» en föreställning om med vilket intresse
de ovannämnda folkliga idrotterna och lekarna bedrevos vid Växjö
gymnasium under 1700-talet. Härifrån utgick också P. H. Ling, och en yngre
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
