Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det äldre svenska kulturlandskapet. Av Åke Campbell - Risbygdens landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur röjdes ängen i vångarna i 1700-talels skånska risbygder? Icke genom att fälla träd
och bryta upp stubbar. Riset höggs på stubben och buskarna skuros ned för att åter få
växa upp från rötterna. Detta sätt för gärdsle- och brånslefång, stubbskogsskötseln, var
vanligt i Europas lövträdsbälte. Av äldre handlingar framgår att vängens ängsmark i
denna del av Skåne ofta var »övervuxen med smått al, varest intet vidare kan avröjas,
emedan åboarna hava intet annat till stängsel och täpperis». Det var också ur en annan
synpunkt en fördel att äga stubbskog. »/ vången är bekvämligt om vintern att hålla
skogökar och getter för det många buskagets skull, som kreaturen för storm och oväder
konserverar.» — Stubbskog av al och ask, Everlövs socken, Skåne. Foto M. Sjöbeck.
laget, den sociala enhet, som ekonomiskt och tekniskt kontrollerar fäladen
och betesgången. Fäladslaget utgör sålunda en motsvarighet till det ovan
omtalade skogslaget i skogsbygden och vångalaget på slätten.
Landskapets utformning på 1730-talet vid den stora fäladsmarken i
Torrlösa socken i Onsjö härad kan här tjäna som exempel. Denna stora
fälad hade utbildats såsom mulbetesmark för ett mycket stort antal byar
och enstaka hemman, som voro belägna runt densamma. Vid här
ifrågavarande tid är fäladsmarken hårt åtgången av de stora boskapshjordarna,
varmed fäladeri var »påsatt» av fäladslaget, men även emedan stora
landsvägen Stockholm—Malmö gick här förbi och de resande släppte sina
dra-gare på bete. Vid landsvägen och invid byarna var mulbetet synnerligen
skrint och magert, och boskapen måste föras långt bort, om den skulle finna
tillräckligt bete. Marken var mycket stenig och tuvig och därtill
mångenstädes överlupen av fäladens typiska vegetation, enbuskarna och ljungen.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
