Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det äldre svenska kulturlandskapet. Av Åke Campbell - Risbygdens landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. Trolle-Bonde har i sitt arbete »Trolleholm förr och nu» säkerligen med
rätta antagit, att dessa fäladsmarker redan i slutet av 1600-talet varit i
avsaknad av bärande bokskog och bestått av »kratt och enebuskmark med
enstaka stora böker», d. v. s. haft det utseende, som anges på 1700-talets
kartor. »Att de dock en gång varit skogbevuxna, får man väl taga för givet,
ehuru man får gå tillbaka till 12—1500-talet eller den tid, då byarna
till-kommo. Därefter har, allt efter dessa ökades till antal och tillväxte med
flera gårdar, skogen omkring desamma blivit avröjd, dels för odling, men
huvudsakligast för beredande av höstnad [hö] och bete. När skogen föll,
försvann med den mossan från stenarna och de växter, som trivts i
skuggan och fuktigheten. Ljungen kom i stället, och den uppspirande skogen
tillbakahölls av både människor och djur. — I stället för skog kom av
solen förbränd mark, ljungtuvor och nakna stenar med enstaka enebuskar
och några vägspår, en tröstlös och öde anblick. Sålunda förblev denna mark
i flera hundra år eller till enskiftets dagar, då utflyttningarna började (den
nya bebyggelsen på utmarken) och samhälligheten upphörde.»
Följa vi boskapens väg från fäladen in till byn — vi välja Gryttinge,
som i akten från 1738 säges ligga i risbygden invid skogskanten och bestå
av 11 hemman — finna vi, att fäladen direkt går över i byns gata, som
tjänstgjorde som fäfålla och varifrån kreaturen kunde fördelas på gårdarna,
vilkas fähus voro belägna längs gatan. Byns inägor av ängsmark (kartans
mörka fält) och åker (de ljusa fälten) äro belägna i en vång. Efter bästa
förmåga har man sökt fördela ängsmarken i solskifte (se band 2, sid. 288),
men man har även tillgripit lottagning åboarna emellan. Byns åkermark
är delad »efter största bekvämligheten» efter åbornas överenskommelse utan
lottagning. Tvenne ängsmarker, Skogsäng och Store äng, bestående av
stenig och tuvig ljungmark med några videbuskar, ha vid ängsdelningen ej
föi-delats på åboarna, utan dessa få hösta tillsammans och dela efter
lasstalet. Mestadels består ängsmarken av mossig hårdvall med sten, tuvor och
ljung och är överallt överlupen med eke, vidje och björkebuskar, mycket
besvärlig för åboarna att hösta. Åkern är i årligt säde av råg och korn.
Havrejord finnes även, vilken ej gödslas utan i stället får ligga i träde 2—4
år. Proportionen mellan åker och äng var vid en förrättning 1734 sådan,
att varje hemmansnummer erhöll något över 46 tnld äng mot 9 tnld åker.
Risbygdens landskapsbild rymmer flerstädes synnerligen ålderdomliga
och primitiva former även vad beträffar inägorna med odlingarna.
Sädesodlingen är på sina håll ännu en primitiv odling i den ljusöppna ekskogen,
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
