Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rers tryckeri). Beträffande stavningen observera vi, att de gamla
bokstavs-förbindelserna dh och gh ännu bibehållas, t. ex. medh, liwdhande,
för-stodhe, hadhe, bärgh, äghodelar, migh, tolugher. Med säkerhet avsågo dessa
skrivningar, som leva kvar ännu under 1600-talet, ett uttal av d och g, som
ungefärligen motsvarar våra dagars danska uttal av Gade ’gata’ och tilbage
’kvar’. De skrives the, du skrives tu, dig tigh. Det skulle dröja ända till
slutet av 1600-talet, innan de nu ensamt rådande formerna du och dig hade
segrat över tu och tigh. Stavningen och har dröjt kvar i vårt språk och
fixerats av boktryckarna för att skilja ordet från ock. Samuel Columbus, som
på 1680-talet skrev »En Swensk Orde-Skötsel» yttrar sig om stavningen och
uttalet av och. Han säger: »I taal säger man og eller åg. men skrifwes ock.
och .. . Jag har frågat åtskillige Booktryckiare hwij de ha tryckt stundom
ock, stundom och, då ha de refererat sig på Ignatius Meurer, derföre han
så tryckte. Jag gick inckom til Ignatius ok fråga’n, då swarade gubben (:då
85 år gamal:) at man borde åtskilia den particlen, när hon betyder auch
skrifwes ock ok, ok när hon betyder und skrifwes och».
Vi finna, att böjningsformerna ha ett modernare utseende än under deh
fornsvenska tiden. Det skulle nu inte dröja länge, förrän av substantivets
gamla kasusformer endast två återstodo, de som ännu leva kvar,
grundformen och genitiven. I bibelns språk äro dock ännu en del gamla former
bevarade. Vi lägga i vårt brottstycke märke till änglas tungor. Det står
inte änglars. Ängla är den gamla genitivformen i pluralis — liksom göta
och manna äro genitiv pluralis av göt och man — till vilken man har lagt
det numera såsom enda tydliga genitivmärke uppfattade -s. Det heter
vidare all ting (obs. två ord!) och all heemligh ting. All är neutrum pluralis.
I alla troo föreligger ackusativ femininum singularis av samma pronomen,
liksom allan är motsvarande form i maskulinum. I förbindelsen v t hi ena
gåto äro den obestämda artikeln och substantivet böjda i dativ. Gamla
böjningsformer möta också i thenna try ’dessa tre’.
I st. f. blev träffa vi det gamla nordiska ordet wort, motsvarande
modernt vart. Bliva är, såsom redan påpekats, ett från lågtyskan invandrat
verb, som trängt ut det gamla varda. I imperfektum och supinum vart och
vurti lever dock det gamla verbet alltjämt kvar i nordliga och
mellansvenska dialekter. Om adjektivändelsen -ug är redan talat. Exempel därpå äro
i vår text nyttogt, tolugher, orettferdogheet.
Såsom nya ord eller åtminstone förut ej vanliga betecknas i företalet till
Nya Testamentet 1526 bl. a. följande: nöcter, översättning av lat. sobrius,
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
