Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Yngre nysvenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGRE NYSVENSKA.
Medan för talspråkets del den yngre nysvenska perioden kan sägas ha
börjat redan i slutet av 1600-talet, så betecknar, såsom redan tidigare nämnts,
upplysningens första framträdande med Olof von Dalin den nya periodens
begynnelse för skriftspråket.
Det intresse för svenska språkets rykt och ans, som utmärkte 1600-talet
och början av 1700-talet — Swedbergs »Schibboleth, Swenska språkets rycht
och richtighet» utkom 1716 — stegras under den fransk-klassiska smakens
och upplysningens tid. Man ville ha en »allmänt jämlik och stadgad
Ortho-graphie», som Abraham Sahlstedt, århundradets mest inflytelserike
ordboks- och grammatikförfattare, säger i företalet till »Swensk ordbok» (1773).
Man eftersträvade bestämda regler för ordens böjning, satsbyggnaden skulle
göras enklare, och ur det litterära ordförrådet ville man avlägsna »gemena»
ord, »sådane, som höras allenast ibland pöbel, och brukas eljest aldrig i
höf-ligt tal eller i skriften» (Sahlstedt). När Dalin skrev sin »Argus» var väl
den nyss nämnda tendensen i fråga om ordvalet ännu inte så tydlig. Hans
ordförråd är rikt och mångsidigt, han släpper fram en hel del talspråksord
och folkliga uttryck, framför allt i samtalen och i de folkligt historiska
berättelserna. De folkliga orden bära till större delen sin prägel av hans
halländska hembygd. Men det har sitt intresse att observera, hur den andra,
reviderade upplagan av Argus från 1754 har blivit putsad. Han har
utmönstrat en stor del av de språkligt mest intressanta och mustigare
uttrycken från första upplagan, detta i överensstämmelse med rokokotidens
grann-lagenhet och förkärlek för de abstrakta uttrycken. »Kånan» ändras till
»Månglerskan», »Torndyflar, Häst-Flugor och dylikt Pack» blir till »små
mygg, torndyflar och flugor», »ett krypande Kräk» blir »en ömkelig matk»,
FACSIMIL VID DENNA SIDA. Svenska akademiens ordbok — SAOB — utkom med sitt
första häfte 1893 och har nu med sitt 15:e band hunnit till L. Om den nuvarande
utgivningstakten hålles, kan den beräknas föreligga färdig om cirka fyrtio dr. Bakom varje
artikel ligger ett vetenskapligt arbete av högsta kvalitet. Materialet består av praktiskt
taget hela den tryckta svenska litteraturen frän den nysvenska perioden — närmare
bestämt sedan 1521 — och till någon del handskriftsmaterial. För ändamålet genomgås och
excerperas litteraturen — antalet excerptlappar uppgår till fem miljoner — och
beläggställen och data anges omsorgsfullt. Excerptlapparna bearbetas — som här artikeln »kyss*
— av ordbokens vetenskapligt utbildade redaktörer till artiklar av olika omfång, som ge
upplysningar om ordens ursprung, utveckling, betydelseförskjutningar och nyanser. På
samma gäng som ordboken i minsta detalj ger oss historien om »vår andas stämma i
världen» är den för den kulturhistoriske forskaren en ovärderlig hjälpkälla. — Ett blad
ur »Ordbok över svenska språket», bd 15 (1939).
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
