Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYSSA
KYSS jys‘, r. 1. m. ((f) n. IKor. 16: 20 (AT
1526)); best. -en; pl. -ap (SCHRODERUS Comtnius m
(1639) osv.) ((f) -er Fosz 51 (1021; i rim), 2Saml. 35:
222 (1662)). (klösz 1688. kuss 1526—1572. kyss 1687
osv.) [fsv. kus, ho», m. o. n.; jfr d. hyt, nor. kyst,
isl. koss, t. kust, feng. coss, eng. kits-, av omtvistat
urspr. — Anm. Ordet har ombildats (med utbyte
av u, o mot </) i anslutning till KYSSA]
1) om handlingen att trycka läpparna mot
ngt (ss. ngns läppar 1. kind }. hand 1. annan
kroppsdel 1. ett föremål) antingen med erotisk
innebörd 1. bl. ss. vänskaps- 1. vördnads- 1.
ödmjukhets- 1. hövlighetsbetygelse; jfr puss. Ge
ngn en kyss. Få en kyss. Röva, stjäla, ta en
kyss från ngn. Trycka en kyss på ngns läppar,
kind, panna. Kyss på mun(nen), kind(en),
handfen). Helser idher inbyrdes medh it hälogt kwss.
Rom. 16: 16 (AT 1520). Sedan jag fådt frökens
försäkran at få äga hennes vänskap, . . hvarom
hon mig försäkrade med en kyss. Dahlbebg Lefn.
22 (c. 1755; uppl. 1911). Kyssar älskar hvarje flicka, /
Fast hon låtsar dem förakta. Runeberg (SVS)
1: 229 (1832). Bergman Patr. 130 (1928). — jfr
avskeds-, BRODERS-, FOT-, FÖRSONINGS-, GODNATT(S)-,
HAND-, JUDAS-, SLUT-, TEATER-, VÄNSKAPS-KYSS
m. fl. — särsk.
a) i ordspr. 1. ordspråksliknande uttr. Kysz
är kiärleeks bodh. Grubb 434 (1665). ”Skönt” —
sa’ Gustafva om kyssen i kyrkdörren.
HOLMSTRÖM Sa’ han 68 (1876).
b) om slängkyss; numera bl. elliptiskt för
d. O. Humbla Lander. 173 (1740). Slänga en kyss
åt någon vacker flicka. Runeberg ESkr. 2: 324
(1857). — jfr SLÄNG-KYSS.
c) (i vitter stil; se dock slutet) i bil dl. 1.
oeg. anv. (jfr 2); jfr KYSSA 1 j. Fuhrman Alm. 1608,
s. 25. Mot Vestans kyss och dagens blick / En
nyssfödd Ros sit sköte räckte. KELLGREN 2: 215
(1782). Med kyss en våg mot stranden går.
WlR-sén Vis. 24 (1899). — särsk. (vard.) om häftigt
slag 1. stöt O. d. Landsm. 1: 619 (1880). Jag fick
en kyss av skotblocket i vändningen och gick
över bord. SlWERTZ Vatt. 48 (1925).
2) kok. om vissa slag av (i allm. rundade,
toppformiga) småbröd; äv. om visst slags
konfekt 1. karamell. Wranér SkStug. 139 <1886; om
karamell). GRAFSTRÖM Kond. 286 (1892). HÖGSTEDT
KokB 561 (1920). — jfr NEGER-KYSS.
Ssgr, se kyssa ssgr.
KYSSA jysia‘l, v. -er, -te, -t, -t ((t) pr.
ind. sg. kyss TESSIN Skr. 18 (1758; »’ vers)); o.
KYSSAS jys,asi, v. dep. -es, -tes, -ts. vbalsbst. -ANDE,
-NING (utom ss. senare ssgsled numera föga. br.,
Line. (1640; under exosculatio), ST1ERNSTEDT Mitt
1: 60 (1928)); -ARE (utom i ssgn BLOM-KYSSARE
numera bl. tillf., Line. (1640), EKBLAD 32 (1764),
RENDAHL Brehm 9: 256 (1930: Blomkyssare)), -ERSKA
(tillf., Granlund Carlé OdågKrigsäv. 246 (1915)).
(ky-1526 OSV. kö- (kiö-) 1651 — 1912) [fsv. kyssa, kössa;
jfr dan. o. nor. kysse, isl. kyssa, t. kusten, eng. kiss;
avledn. av fsv. kus, kos (se KYSS)]
1) ge (ngn) en kyss, trycka en kyss på
(ngt), vidröra (ngt) med en kyss; stundom i
absolut anv.; äv. (numera bl. dels med utsatt
personobj., dels i vissa stående uttr., ss. kyssa
på hand, mun 0. d.) med bestämning inledd av
prep. på, betecknande den kroppsdel 1. det
föremål som blir kysst. O Iuda Medh kyssandhe
förrådher tu menniskionna son? Luk. 22: 48 (AT
1526). (Munken) kösste uppå Bibeln, bidiandesz pro
patria. BoLINUS Dagh. 34 (1668). BELLMAN (BellmS)
2: 19 (1769, 1791). Dotter och mor foro ödmjukt
framstupa / Att kyssa den grefliga kjoln.
Lenn-GREN (SVS) 2: 242 (1800). Han (dvs. Kulneff) kysste
och han slog ihjäl / Med samma varma själ.
RUNEBERG 2: % (1847). Gideon skyndade fram för
att helsa och kyssa på hand. LÖNNBERG Syrend.
81 (1888). (Jonas) lade armen kring Helens hals och
kysste henne mittpå mun. Bergman JoU 79 (1920).
— jfr be-, hand-kyssa, ävensom FOT-, hand-,
KORS-KYSSNING. — Särsk.
a) i ordspr. 0. ordspråksliknande talesätt.
Man kysser offta then handen, som man såge
gerna wore aff. SvOrdt. B 5 a (1604). Quinna
kysser offta suennen för herran. Därt. C 1 a. Mongen
kysser barnet för ammans skull. SERENIUS (1741).
b) ss. dep. (jfr j); vanl. med reciprok bet.:
kyssa varandra; äv. (stundom med singulärt
subj.) med intransitiv bet.: kyssa ngn. sthmTb.
’/a 1586. De . . sutto och klappades och kystes
hela natten. LOVEN Folkl. 37 (1847). Jag brukar
icke kyssas. VLitt. 3: 561 (1802). — särsk. (föga br.)
i uttr. kyssas med ngn. Kleen MSommar 70 (1896).
Och i kajutan kysstes du med flickan, förstås?
Söderberg ResRom 213 0929).
c) (f) refl. med reciprok bet. (jfr j): kyssa
varandra. Psyche och Eros kysste sig ömt.
Mar-kallN 1: 90 (1820).
d) (i sht i vitter stil) med obj. 1. annan
bestämning som anger resultatet. (Han) kysste
rosor på den hvita barmen. STAGNELIUS (SVS)
3: 56 (1814). Då skall han åter kyssa röd, / Han
vet väl hvilkens mund. BEMalmströM 6: 55 (1845).
Jag kände, hur hon kysste mig i sömn med varma
läppar. WaLLENGREN Mann. 148 (1895).
e) (i sht i vitter stil) med innehållsobjekt.
(Elgström o.) Ingelgren 301 (c. 1810). Han kysste
tjugo kyssar i en blink. HAGBERG Shaksp. 5: 325
(1848).
f) (i sht i vitter stil) i uttr. kyssa ngt från
(1. av) ngt 1. ngn, kyssa bort ngt från ngt 1. ngn.
Sara (till Marwood:) O! Låt mig kyssa denna tår
från Er kind. FaHLCRANTZ Lessing Samps. 54 (1822).
Vreden kysses lätt från vackra läppar.
Ridder-STAD SDikt. 2: 40 (1858). Jag kysser daggen af
ditt hår. EKELUND Eleg. 44 (1903).-
g) (numera föga br.) i uttr. kyssa på fingret,
förr äv. finger (utan prep.) 1. (på) handen åt ngn,
kasta slängkyss(ar) åt ngn. Widegren (1788). Den
lilla lifliga menniskan kysste handen åt oss, och
flög bort. Bremer Grann. 1: 88 (1837). Att kyssa
finger. Josephson SvRos. 77 (1888). Jim Cox
kysste älskvärdt på fingret åt de unga damerna.
Janson CostaN 2: 175 (i9io>.
h) (starkt vard., ofta skämts.) i vissa uttr.
innehållande en uppmaning att kyssa ngn
(ngn-städes) 1. ngt, ss. uttr. för (indignerat) avslag
1. förnekande 1. förakt 1. förargelse 1.
likgiltighet 0. d. (ss. svar på en begäran 1. fråga 1. ett
påstående 0. d.). VRP 1615, s. 28i. KorrlS 10: 30
— K 3565 —
— K 3566 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
