Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYSSEBAR
(1635). Kyss mig på örat. PALMSTJERNA Snapph.
1: 180 (1831). När ja säjer till ’en: spela en
pol-kett, så säjer han: Köss mej, ja spelar hambo.
Engström Äfv. 62 (1908). o "Kanske Filipsson har
nog av två hustrur?” "Ah kyss!" utstötte
Filips-son föraktligt, utan att låtsa om piken. HÖGBERG
Utböl. 2: 123 (1912).
1) i benämning på vissa lekar o. gymnastiska
rörelser. Kyssa Ljusstaken. Stiernstolpe SällekL
98 (1817; i pantlek). Kyssa sin Skugga. Sv Forns. 3:
413 (1842). "Kyssa knäet”, "Kyssa tån”.
SvGymn-FBok. 25: 83 (1935).
j) (i sht i vitter stil) i mer 1. mindre bildl.
1. oeg. anv. (jfr 2); ofta övergående i bet.:
smekande beröra; i sht om sol, vind, våg o. d.;
äV. SS. dep., förr äv. refl. Retferdigheet ooh fridh
kyssa sich. Psalt. 85: ll löv. 1536). Vårs. (Bib. 1641;
dep.). Svart rock, som kysser smalbenen.
CIHall-MAN 303 (1778). Förgät-mig-ej mot himlen ser, /
Kysst af en ambraflägt. STAGNELIUS (SVS) 2: 306
(1821). Vågorna, som . . kyssa . . ryttarens fotter.
Bremer FamH 2: 192 (1831). Solen kysste lif i det
ena lilla fröet efter det andra. FrSmål. 41 (1893);
jfr d. — särsk.
a) [med anspelning på ett gammalt bruk att
låta ett barn kyssa det ris varmed det agats]
(mindre br.) i uttr. kyssa riset, förr äv. på riset,
för att beteckna att ngn ödmjukar sig efter 1.
ödmjukt underkastar sig en bestraffning o. d.
Dätt riset som Gudh den högsta hafver behagat
oss risa medh, dätt wij böra som hans barn kyssa
på. RuDBECK. Brej 387 (1702). Du har (väl) redan
i vredesmod skrifvit en straffpredikan. . . Jag får
väl kyssa riset än en gång. Geijer Brev 152 (1813).
CVÅÖTRANDBERG 4: 75 (1857).
p) (f) i uttr. kyssa på hand 1. ngns hand
o. d., för att beteckna ödmjukt uppträdande.
VDAkt. 1671, nr 321. Dän Stålta Affrica . . lära
måst / Att kyssa Romersk hand för än hon
nånsin trodde. LejonkDr. 20 (1689). BrENNER Dikt. 1: 5
(1703, 1713).
2) oeg., om fåglar, i sht duvor; ss. dep.:
vidröra 1. ”smeka” varandra med näbbarna, näbbas.
Lind (1749; om duvor). Gräsänder som under
par-ningstiden kyssas eller näbbas. VNT 1930, nr
10443, s. 6.
Särsk. förb. (till 1): kyssa av10 *. (i vitter
stil, föga br.) kyssa bort. Franzén Skald. 1: 19
(I810, 1824). Geijer Skald. 54 (1812, 1835). jfr
avkyssa. — kyssa bort10 *. (i vitter stil) jfr
bortkyssa. 1) gm kyss(ar) avlägsna (tårar
0. d.). Kellgren 2: 45 (1777). 2) gm kyss(ar)
fördriva 1. komma ngn att glömma (sorg, oro
O. d.). Bottiger 2: 235 (1857). (Kvinnan) kysser
bort oron och rädslan ur din själ. Larsson
Sol-sid. 7 (1910). 3) (mera tillf.) fördriva (tid) med
kyssar. Låt oss lifvets korta stunder / Kyssa
bort. TOPELIUS Ljungbi. 80 (1851, 1860). — KYSSA
OM10 *. [jfr klappa om] (mindre br.) (livligt 1.
hjärtligt) kyssa (ngn). Callerholm Stowe 34 (1852).
Hellström Kusk. 124 (1910). — kyssa till10 *.
(vard.) i uttr. kyss till, låt gå, ”kör till”.
Be-NEDICTSSON O. LUNDEGÅRD 198 (1888). "Och så ta
vi en (sup) till för sällskaps skull”, föreslog herr
Lindencrona. "Ja, kyss till." SANDBERG GEusH
101 (1897). — KYSSA UPP. (f) «- KYSSA OM. WESTE
(1807). DENS. FörslSAOB (1823; familjärt).
Ssgr (till 1. Anm. Flertalet här anförda
SSgr, SS. -DANS, -FAST, -LYSTEN, -MUN, -ÄKTA, kunna
äv. hänföras till kyss): kyss-dans. [jfr t. kusstam]
(förr) dans varunder de dansande skulle kyssa
varandra. Kling Spect. Y 2 b (1736).–––fast, adj.
[efter eng. kiss proof] (nytt ord) = -ÅKTA. B VT
1928, nr 10, s. 51.-FÄGEN. (f) = -LYSTEN. LEUCHO-
WIUS Zader 281 (1620).––-LYSTEN, [jfr. dan. o. nor.
kysselysten, t. kussliistem] (i sht i Vitter Stil) Som
gärna vill kyssas, lysten efter kyssar. Hoppe
448 (1885). Svea 1926, s. 224.–-MUN. [jfr d. kys(se)-
mund, nor. kyssemunn, t. kussmund, kussmaul] (i vitter
stil) kysstäck mun. Strindberg TrOtr. 4: 104
0897). — -tyg. [jfr d. kyssetoj] (skämts, o. vard.)
om munnen. Backman Reuter Lifv. 1: 234 <1870). —
-täck. (i sht i vitter stil) som inbjuder 1. frestar
till kyssar; äv. (vard.) ironiskt, närmande sig
bet.: stryktäck. (Den där ungen är ovanligt
kysstäck. En kysstäck mun. Triewalp Lärespån 87
(1714). Levertin Konfl. 34 (1885). — -Ar. [jfr t.
kussjahr] (f) om första året av ett äktenskap; jfr
SMEK-MÅNAD. TJOHANNIS Fästn. L 5 a (1604). —
-äkta, adj. [jfr tvätt-äkta] (nytt ord) om
läppsmink: som icke färgar från sig vid kyssar.
BaUSCH-LiLLIEHÖÖK Ditzen Pinneb. 131 (1933).
KYSSEBÄR, se körsbär.
KYSS-MIG-OM-DU-KAN-HATT
jys’-migom’dukan’-hat* 1. -maj-, 1. -dm-, 1. r. 1. m.;
best. -en; pl. -ar. [jfr d. kys-mig-om-du-kan-hat, nor.
kyss-mig-om-du-kan-hatp, till KYSSA O. HATT] (i Sht i
fråga om ä. förh.) skämtsam benämning på
damhatt med framtill långt utskjutande brätte.
LUNDSTRÖM Jörgenb. 35 (1888; om de kvinnliga
frälsningssoldaternas bonnett).
KYST, se KUST, sbst.3
KYST A, se cysta, kista, sbst.
KYSTIT, KYSTOSKOP, se cystit osv.
KYT, n. [jfr mht. kut, t. dial. kaut\ (f) vbalsbst.
till kyta, v.i; bytande, schackrande. Schultze
Ordb. 2511 (c. 1766). Anm. I anslutning till uttr.
byta och kyta har bildats uttr. byt och kyt.
Forsell Sållsk. 188 (1848: kyl; felaktigt för: kyt).
KYTA jy3ta*, v.l -er, -te, -t, -t. vbalsbst.
-ANDE, -ERI (t, HSH 35: 141 (1636), PALMFELT
Maliere 39 (1738)), -NING (f, SCHULTZE Ordb. 2511 (c.
1755)); -ARE (t, SCHULTZE Ordb. 2511 (c. 1755)); jfr
KYT. (kyt(h)- 1634 osv. kytt- 1738 (: kytterie))
[jfr sv. dial. kyta-, liksom d. kytte av nt. kilten,
motsv. mnt. kuten, mht. kiuten, byta, t. dial. kauten;
jfr äv. nt. kiit(e)buten, med samma bet. — Jfr KYTE
och byte] (i vissa trakter) göra bytesaffärer (i
sht på ett listigt 1. bedrägligt sätt, till förfång
för motparten); ofta övergående i bet.: schackra;
nästan bl. i uttr. byta och kyta o. d. Så atj
dan-nemen haffue mått sökia jder näring, byta och
kyta, med huar annen, som gode wenner och
bröder. GIR 9: 195 (1534). Tror ni icke, att jag ser hur
ni smussla, byta och kyta med era (tennsoldater).
Jolin Ber. 6: 258 (1881). LARSSON I By Logen 5455
51 (1916). Ja, bytt och kytt och handlat har du
då gjort så länge jag kännt dig. SANDBERG
Mr-Wem. 11 (1918).
KYTA, v.2, se kytta, v.3
— K 3568 —
— K 3567 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
