Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Svenska språket efter 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad som framför allt har skett med vårt språk är en kraftig omsättning
inom ordskatten. Språkets ord äro ju till för att benämna de föremål vi ha
omkring oss och för att ge uttryck åt de föreställningar, känslor och
meningar, som röra sig inom oss. Men både föremålen och föreställningarna ha
skiftat utseende och karaktär, en del mindre, andra radikalt. I samband
därmed ha nya ord strömmat in över oss och gamla ha gått sin väg, i regel
tyst och omärkligt. Omsättningen har inte varit lika stor på alla områden.
Ord som far, mor, syster och bror, ett, två, tre, fyra ha blivit oberörda,
därför att de äro uttryck för elementära och uråldriga begrepp. Så mycket
livligare ha ordbytena i stället varit på t. ex. klädernas område.
Vänder man blicken från orden till ljuden, så har man svårare att
konstatera några förändringar. Det är nog icke något tvivel om att små
skiljaktigheter mellan nu och då verkligen existera, men de äro för obetydliga
för att var och en skall kunna observera dem. De äro också svårare att
registrera. Grammofonen, som i framtiden kommer att bli till god hjälp,
när man vill iaktta uttalets förändringar, var på 1890-talet ännu för
primitiv. Men framför allt är tidsavsnittet, perspektivet, alltför kort, för att
man skall kunna tala om verkliga förändringar av de enskilda
språkljudens uttal.
I en detalj föreligga dock exakta observationer. Det gäller r-ljudet, och
de innebära, att tungrots-r — såsom i Skåne — tränger fram på bekostnad
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Samma dag s0/3 1786 som Gustav III instiftade
Svenska akademien återupplivade han Lovisa Ulrikas Vitterhetsacademie under namnet
Vitterhets historie och antikvitets akademien. De båda akademiernas verksamhet■ begränsade
han på sd sätt att på Vitterhetsakademiens lott kom arkeologi och historia och med dem
sammanhängande vetenskaper, medan Svenska akademien fick till uppgift att vårda sig
om den egentliga vitterheten och svenska språkets rykt och ans. Med tiden har
Vitterhetsakademien blivit en alla humanistiska vetenskapers akademi, och faktiskt sitta i dennas
historisk-filologiska klass våra ledande språkmän. —- Sammanträde i Vitterhetsakademien
i dess nya lokal 1 december 1936. Frän vänster: professorerna A. A. T. Hägerström (filosof), E.
G. .4. Wessén (nordist), riksarkivarie H. Almquist, professorerna S. Lindqvist (arkeolog), N. G.
Ahnlund (historiker), S. E. Erixon (etnolog), T. J. Arne (arkeolog), H. S. Nyberg
(orientalist), B. O. E. Ekwall (anglicist), F. G. E. Walberg (romanist), E. A. Kock (germanist och
nordist), O. von Friesen (runolog och nordist), L. Stavenow (historiker), P. J. Vising
(romanist), H. Schuck (litteratur- och kulturhistoriker), riksantikvarien S. Curman,
kansli-sekr. I. A. Hedenlund (stående); professorerna K. B. J. Karlgren (sinolog), E. Wrangel
(konst-och litteraturhistoriker), arkivrådet J. A. Almquist, statsrådet K. G. Westman (jurist),
professorerna V. Lundström (klassiker), O. Sylwan (litteraturhistoriker), E. A. Blanck
(litteraturhistoriker), M. Lamm (litteraturhistoriker), S. Tunberg (historiker), G. Budberg
(klassiker), B. Boéthius (historiker), biskop T. J. E. Andrce (teolog), och professor A.
Lindblom (konsthistoriker).
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
