Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskans nutida talspråksformer i fråga om verbets numerusböjning, t. ex.
vi fick, ävensom verbformerna la, sa, ska, säja och pronomenformerna
mej, dej, sej skulle tillåtas i skolorna också för skriftligt bruk.
Frånsett förslaget att godkänna vi fick i stället för vi fingo, kan man
säga, att dessa förslag inte rönte ett odelat gynnsamt mottagande utanför
lärarekåren. Särskilt var språkmännens inställning nu en helt annan än
1906. Man ställde sig numera tveksam mot en rent ljudenlig stavning och
betonade, att det är en styrka för skriftspråket, att det är relativt fast och
oföränderligt. Det var varken möjligt, nödvändigt eller önskvärt, att det
exakt återspeglade uttalets skiftningar.
Om man undantar stavningen, så är det eljest ett iögonenfallande drag,
att den stora klyfta, som sedan gammalt har funnits i vårt språk mellan
tal och skrift, har krympt ihop. Redan Strindberg bröt på sin tid
märkbart, ibland radikalt med den stela språkbehandlingen i roman och drama,
och efter 1900 har utvecklingen fram mot en ledig berättelsestil och en
naturlig dialog gått raskt vidare. Den ansträngt logiska och sirliga
framställningen från förr har släppt sitt förlamande grepp såväl i
tidningsspråket och skönlitteraturen som i skolungdomens uppsatser, som under
lärarnas tyglar hålla sig en hästlängd efter mönstren, och har gett alltmera rum
för ett raskare, rakt på sak gående uttryckssätt — man märker det kanske
bäst, om man jämför en tidning från 1900 med en från i dag.
Ett stilskifte har ägt rum. Detta har haft flera orsaker. En ny tids
raskare tempo har krävt en snabbare stil. Kanske får man också räkna
med den ökade folkbildningen som en faktor. Det är givet, att en ökad
beläsenhet hos allt bredare lager av vårt folk har fört med sig en mera
utbredd skrivkunnighet och förmåga att uttrycka sig muntligt. Vad
särskilt den muntliga framställningen beträffar, har inte minst det rika
föreningslivet, nykterhetsföreningar, fackföreningar o. s. v., haft en
lärande inverkan.
Typen Chronschough från 1880-talet finns i varje fall inte mer. Han
tillhörde ännu lärdomsaristokratiens tid, då det var prästen och skolläraren
som på landet förvaltade lärdomsarvet med all sirlighet. Numera är det
inte bara vid akademien och seminariet, som man inhämtar vetande och
boklig lärdom. Nu ha vi stora tidningar, tidskrifter, en rik
populärvetenskaplig litteratur, som är tillgänglig i biblioteken, vi ha föreläsningar och
radio.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
