Svenska folket genom tiderna / Översikts- och registerband / 99 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Riksspråkets frammarsch

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den starkt ökade läslusten
spelat en roll, som
visserligen bara kan antydas,
inte exakt beräknas. Det
muntliga riksspråket har
från 1925 fått en främjare
i radion. Den propaganda
radion utövar är enorm
och måste inom
överskådlig framtid få påtagliga
följder. Antalet
radiolicenser är för närvarande c:a
1,5 miljoner, och man kan
nog räkna med att vissa
radioprogram, t. ex.
dagsnyheterna, vissa dagar samtidigt avlyssnas av minst detta antal lyssnare.
Det är särskilt den centralsvenska typen av bildat talspråk med
Stockholm som centrum, som genom radion utställes som mönster. Å andra
sidan framträda i radio representanter för alla landsdelar, och därigenom
föras åtskilliga provinsialismer ut över landet. Man blir allmänt mera
medveten om de rika skiftningarna i det svenska språkets både uttal och
ordförråd, och detta verkar på olika sätt. Dels blir talaren mera försiktig i
användningen av vad han känner vara provinsialismer, dels finner lyssnaren
här och där ett korn, något nytt ord eller uttryck, som han uppsnappar och
därmed ökar sitt eget språks räckvidd. Denna sista omständighet är inte
betydelselös. Radion har egenskapen att tränga sig på en på ett helt annat
och mera energiskt sätt än det tryckta ordet. Med eller mot sin vilja får
man i sig en del genom radioapparaten, innan man hinner stänga av den.

Riksdagsmannen är under påskferien hemma på kommunalstämma för att visa sin nyförvärvade parlamentariska färdighet. — Månne hvad var, så att säga, objektivt sett och relativt taget, orsaken, för att icke säga grunden till den, med eller utan skäl, företagna, obehöriga desinfisikitionen af skollokalerna? Albert Engström (i »Strix» 1902) om den svenska svagheten för fina, främmande och obegripliga ord och vanan att uttrycka sig krångligare än nöden kräver.

Ett svenskt rikstalspråk håller på att bli en realitet. Visserligen får man
därvidlag inte vara småaktig och kräva likriktning ifråga om finesser i
uttalet och själva ord- och satsmelodin. Det är inte sannolikt, att vi någonsin
komma därhän, att alla sjunga på samma ton, dalkarlar som skåningar.
Det är inte heller önskvärt: de naturvuxna skiftningarna i talet utgöra intill
en viss grad en krydda i konversationen. Något slags epasvenska eller
standardiserat språk i dålig mening är inte önskvärt. Man tänke sig H. M:t
Konungen, Bernhard Eriksson i Grängesberg, Edvard Persson, Ludde
Gentzel och andra särpräglade personligheter talande samma korrekta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>