Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Dialekterna - 1. Sydsvenska - 2. Götamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA. Södra Åkarp, Oxie härad. (Lech-Ingcrs, »Skånskt bygdemål», 1930.)
Min far han talde åmm månge gånge där va två påge1), såm skolie
fånge allitje-onger2) i Longe3) dåmmtjårketorn. Å di la en bräde i
klånge-holed4), å där skolie dän ene stå uden åmm5) å ta allitje-ongerne. Å dänn
såm hållt bräden han ville ha hällten åv allitjerne, älle slapp han bräden.
Å han ville änte°), å då slapp han bräden, så han fallt nårr7) i gaden. Män
han komm änte te nån videre skade, fårr han hadde långe råcke på si, så
låften8) to imod, så han hadde änte falled så akåved9) nårr. De skolie
varre10) varkelihed. De hadde far hörd, når han va i Long å lärde te
skolemästere.
Förklaringar: *) pojkar, 2) alike-ungar (= kajungar), 3) Lunds, 4) ljudhålet, 5) utanför,
6) inte, 7) ner, 8) luften, 9) tvärt, häftigt, 10) vara. Lägg märke till där va två påge (= det
var två pojkar), Long med övergång av nd till ng. Det heter också kvinga i stället för
kvinna. Gaden med d av äldre l (gatan). Vara heter varre, varra eller vanligen va.
2. GÖTAMÅL.
Hit höra Västergötland med Dalsland, vidare norra Småland, sydvästra
Östergötland och Värmland, som dock är mera självständigt. Bohuslän är
en övergångsdialekt, i själva verket en generalnämnare för hela det
nordiska språkområdet, i det att denna dialekt förenar sydsvenska (och
danska), götiska och norska drag.
Götamålen skilja sig från de sydsvenska till en början genom frånvaron
av de drag, som nyss anfördes som utmärkande för dessa senare. I
motsats till sveamålen — men ofta i likhet med de sydsvenska — ha götamålen
låtit i och y övergå till e och ö, t. ex. fesk ’fisk’, medda ’middag’, böxer
’byxor’, töst ’tyst’; de ha ett mellanljud mellan u och d — när man återger
dialekt skrives det oftast 6 — i t. ex. gobbe ’gubbe’, flöga ’fluga’, mose
’mosse’; o i st. f. u i t. ex. hogga ’hugga’, tong ’tung’; lång vokal i ord som
bek ’beck’, lok ’lock’, mose ’mosse’, vesen ’vissen’, vet ’vett’; »bindevokal» i
sammansättningar, t. ex. julagris, körketorn, vealass ’vedlass’. Det heter
vidare en häst, två hästa med bortfall av r. Ändelserna -er och -or ha
sammanfallit, t. ex. präster, gater. Best. form pluralis av sådana ord heter
prästera ’pråsterna’, stovera ’stugorna’. Sveamålens den här, den dår
motsvaras av götamålens och sydsvenskans denne, denna eller denne här, denna
här; varit heter vatt, vart eller vutt, vurt liksom vara har kortformen va;
det heter ett borr, ett näbb, en lås, två låsar, han är kommen, gången i st. f.
han har kommit, gått. Några götiska (och sydsv.) ord äro dänka ’stånka’
(tvätt), krulla ’krusa’ lev ’brödlimpa’, panka ’vägglus’ och på skrå ’på sned’.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
