Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTGÖTSKA. Otterstad, Kållands härad. (»En Västgötabok», ut g. av J. Götlind, 1919.)
Dä va en kvacksalvare, sum va ute i skogen å samla örter, å då kom
skamm1) gåane te hönum, för skamms tjäring hadde tjört ut skamm. Å då
slo di säk2) tesammans, å skamm han skulle gå före å jöra dum sjuka, å så
skulle den andre komma ätter å jöra dum freska ijenn. Män kvacksalvarn
han behöll dä mesta för säk te slut, så skamm feck inte nö. Å då sa skamm,
att han brur3) sä inte um å vära ihop mä-n, utan han får sjöta säk själver,
å då får han inga förtjänst. Å då sa kvacksalvarn: »Ä du inte nöjd mä va
du får, så går ja te tjäringa di å ta|ar um, var du fenns4), å så får du allt
struk5) å tjäringa». Å då stanna han kvar när6) hönum i hans tjänst.
Förklaringar: *) djävulen, 2) sig, 3) bryr, 4) finns, 5) stryk, 6) hos. Man lägger märke till
hur i brur och struk y-ljudet är ersatt av u. Denna företeelse utmärker dialekter i det
centrala och nordostliga Västergötland, däremot endast i ringa grad den del som faller
inom Älvsborgs län. »Dä luser lus i Motala bu», säga västgötarna på västra
Vätternstran-den, påstå östgötarna.
VÄRMLÄNDSKA. Fryksände, Fryksdals härad. (»Sv. Landsmål», 1915. H. i.)
Da1) va e tjärring sum hadd hört, att um en hadd starka tru2), skull-n3)
kunn gå på vattn. Ho la da4) ett brää5) frå lann å ga sä ut. »Jä6) trur, jä
trur», sa-o7), männ ett tu tre bar da i mä-a8), »Ja va dä int da», se9) svor-o
lé, »jä truudd!»
Förklaringar: *) det, 2) tro, 3) en, man, 4) då, 5) bräde, 6) jag, 7) hon, 8) henne, 9) så.
Märk att slutvokalen i t. ex. trudde och bräe (bräde) försvinner men efterlämnar ett slags
ersättningsförlängning av föregående stavelses vokal, som uttalas dubbelt (såsom två korta
u resp. långa ä i följd: truudd, brää). I hadd har ersättningsförlängningen bortfallit.
BOHUSLÄNSKA. Sörbygdens härad, norra Bohuslän. (N. F. Nilén i »Göteborgs och
Bohusläns fornminnen och historia», 1877.)
Jä ska fråue1) der2) e fråua,
sum ä lide stör3) hälle4) e fjåua5):
i all slags mad, män ente i steg,
i dans, män ente i leg,
i strummar, män en te i Fåss,
i Frädrekshall, män ente i Måss.
Hå6) ä dä? (Jo, dä ä dän furste bogstaven i abcboge.)
Förklaringar: *) fråga, 2) er, 3) större, 4) än, 5) fluga, 6) vad. Jä, jfr norska och danska
jeg. I fråue har vokalen och g bildat en diftong; jfr danska Skov ’skog’. Boken heter boge.
3. SVEAMÅL.
I första rummet räknas hit dialekterna i Uppland, Gästrikland och södra
Hälsingland, sydöstra Dalarna, östra Västmanland, norra Södermanland
med Södertörn. Dialekterna i dessa bygder brukar man numera kalla upp-
123
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
