Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Dialekterna - 3. Sveamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förklaringar: *) det, 2) Pers, 3) läka, 4) det, 5) granvidjor, e) när, 7) lösa. Märk
förmjuk-ningen av k i lätja. ’Varit’ heter våri. ’Det’ heter (h)ä, jfr norrbottniskan och gotländskan.
NÄRKISKA. Vinön, Lännäs socken i södra Hjälmaren. (»Sv. Landsmål». 1922. H. 3.)
Ett par vässjöttar jick över en skog en gång. Senn når di kämm1) på
skogen, så råka di på en ekärre2). Å dänn skulle di ta. Så gne3) ekärn äpp4) i
e tall, å då tickte5) di säm6) så, att dä inte skulle vara svårt te fånga-n. Så
klätra dån ena vässjötten äpp i talla å skulle ta-n. Ä då når an7) kämm
äppåt i täppen på talla, då häppa ekärn äpp i ett anna trä. Så sa vässjötten
an: »Vågar du, du säm ä liten, så vågar fäll ja, säm ä stor». Å når an häppa
té8), så kämm an i backen. Å där hlog9) an fäll ijäl säj. Äller i alla fall va
han inte go te röra säj. Då låg an frammestupe. Å då dänn säm va nere,
sa han: »Näj, näj, bror! Ja ska ha hällta10) mä!» sa han. Då trodde han
han låg över ekärn.
Förklaringar: 4) kom, 2) ekorre, 3) kilade, 4) opp, 5) tyckte, 6) som, 7) han, 8) till, 9) slog
(tonlöst 1), 10) hälften. ’De’ heter di, inte ddm. Som motsvarighet till riksspråkets korta o i
kom, topp m. m. har dialekten ett ljud, som har betecknats med ä. Det är ett mycket brett ä.
ÖSTGÖTSKA. Våsterlösa, Vifolka härad, 2 mil väster om Linköping. (»Festskrift till H.
F. Feilberg», 1911.)
Dä va ett fattit folk, söm hadde e ko. Å då skulle di le te stan å sälje
dänn, å då toles1) inte gumma lätte2) gubben gå, änne3) då jick o själv. Å
så to ho mä säj en tuppe, å så sa gubben åt-na, att o skulle ha hunnra
riksdaler för kona å enn för tuppen. Å så jick o å räkne för sä själv på vägen
å sa: »Hunnra för kona å enn för tuppen». Män så kåmm o te å vänne
bakframm på-t, så dä ble »hunnra för tuppen å enn för kona».
Inna ho kåmm te stan, mötte ho en siaktere. Å han fråge, va ho ville
ha för kona. »Hunnra för tuppen å enn för kona», sa gumma. »Jaa, enn
riksdaler för kona dä ville siaktern je, »å när du kåmmer te stan, får du
nog hunnra riksdaler för tuppen», sa an. Män när o så kåmm te stan, så
va dä ingen söm ville je hunnra riksdaler för en gammel tuppe ...
Förklaringar: 4) tordes, 2) låta, 3) utan. Märk att verben sluta på c i infinitiv, t. ex.
vänne ’vända’, vilket dock inte gäller hela Östergötland.
ESTLANDSSVENSKA. Nuckö. (»Sv. Landsmål». 1929. H. 1.)
1. Huss1) kan man skriv ordena tårrt gräss mä bara tri bokstav? (Haj2).)
2. Hämm3) är he4), som Gud inggan ti får si, kononggen bara lite, man
bon5) håttes6) da? (Sin like.)
3. Ma jr7) man tar tärfråm8), stere9) blior-e10), majr man läggor tel11),
mindre blior-e? (Hålet i gärdsgården.)
Förklaringar: ’) hur, 2) hö, 3) vem, 4) det, 5) bonden, 6) varje (var lids), 7) (ju) mer,
e) därifrån, 9) (desto) större, 10) blir det, 11) till. Märk uttalet ngg liksom i gotländskan.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
