Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhang, som dessa skribenter nyttjade dialekt i skrift. Det vanliga var,
att de gjorde det, när de ville framkalla en komisk effekt. Det var framför
allt i skildringar ur allmogens liv, som landsmålet kom till användning. Vi
skola se, hur för vårt lands del det tiderna igenom varit regel, att de som
skrivit på bygdespråk själva varit riksspråkiga personer ur de bildades
krets och att landsmålslitteratur och folklivsskildring sammanfallit.
Det var på 1600-talet, som lärde och författare här i Sverige på allvar
började intressera sig för bygdemålen. Det gjorde t. ex. Olov Rudbeck,
Georg Stiernhielm och Samuel Columbus. Det är också från detta sekel
de äldsta proven på svensk litteratur på landsmål härstamma. De ha alla
till upphovsmän personer, som åtnjutit tidens lärda uppfostran. Det var
under 1600-talet inte ovanligt, att lärarna vid de högre skolorna i
pedagogiskt syfte utarbetade skådespel, som skulle uppföras av deras elever. I
dessa s. k. skoldramer, som vanligen hade ämnen från biblisk och antik
historia, inlades ofta fristående scener av komisk natur med motiv ur den
samtida verkligheten. Det blev tidigt sed, att man i dessa realistiska
mellanspel återgav händelser ur allmogens liv. Det vanliga var, att ett par
bönder fingo uppträda och resonera om sina förhållanden och upplevelser.
Efter utländskt mönster läto författarna dessa bönder tala bygdespråk.
Det ursprungliga syftet med dessa bondescener var att roa åskådarna. Det
var fråga om ett ofta ganska grovkornigt skämt, fylleri- och
äktenskaps-uppträden. Den nyare forskningen har emellertid gjort den intressanta
iakttagelsen, att dessa bondescener hos flera författare från mitten av
seklet ändrade karaktär. De uppträdande bönderna utsättas inte längre för
drift, utan de få i stället klaga över de bördor, som vilade på den största
delen av det svenska folket, allmogen. De vanligaste klagomålen gälla
skjutsning, gästning, inkvartering av krigsfolk, utskrivning, ökade skatter,
hårdhänt behandling från militär, fogdar och adelsmän. Det är dessa
bördor, som på riksdag efter riksdag skarpt påtalades i bondeståndet. Det
är tydligt, att de lärda författarna av skoldramerna stått på böndernas
sida, vilket inte är så egendomligt, då flera av dem synas ha framgått ur
bondeklassen. Tendensen riktar sig främst mot de ofrälses gemensamma
fiende, adeln. Det är onekligen intressant att finna, att man redan i den
äldsta landsmålslitteraturen möter två element, som under nyare sid spelat
en viktig roll i dialektdiktningen, utnyttjandet av bondeskildringen i komiskt
syfte och social sympati. Att dessa bondescener på dialekt vunno en
viss popularitet synes framgå av det förhållandet, att en okänd utgivare
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
