Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsmålslitteratur. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, lit du på, min Truls, at jak år årlig mö,
Å trogen som en lus, å därpå wil jag dö.
Då wore jak et as, jak wor ock icke kloker,
Äss jak mit hierta gaf åt en sau snorig sloker.
Ty fast han kisögd är au sneglar som en katt,
Sau faur han likwäl ej pau Malins hierta fast.
lak kan ein hyllesnok ej för min ögon lida.
lak hade lust hans trut te nackegropan wrida.
Han stinker som en so, som rotat i ein pöl.
Hans kärlek hänger hop å tobaksrök å öl.
Hwad goufwer, meina du, ger den förlupne walsen?
Sau snart han faur en fyrk, straas slaur han den i halsen.
Pau krogen sitter han, han dundrar, slås och swär,
Au störj å tobaksrök som Mörelassens mär.
Nej. Tro mig, käre Truls, jak wil, som ärlig fänta
upriktigt älska dej å pau din kärlek wänta;
fast tiden tyckes lång te nästa Michelsmess,
sau ästu dock min Truls, mit kära hierteräss.»
Ur den stora skaran av okända och bortglömda poeter, som under
16-och 1700-talen använt landsmål i tillfällighetsvers, framträder med tydlig
profil skåningen Adam Jordan Kroger, av vars hand det finns bevarat ett
tiotal dikter på göingedialekt, alla utom två skrivna på 1770- och 80-talen.
Kroger var född i Vinslövs prästgård i Västra Göinge härad 1755, han blev
magister i Lund 1775, inskrevs 1779 som auskultant i Göta hovrätt och
blev samma år garnisonsauditör i Kristianstad, fick fullmakt som
häradshövding uppe i Småland 1789 och återbördades till hemprovinsen 1805,
då han blev häradshövding i Torna, Bara och Harjagers härader med bostad
i Lund. Han dog 1818. Esaias Tegnér, som hörde till de intima i hans
gästfria hem, skrev vid hans bortgång en dikt, där han talar om hans glada
lynne. Som det hövdes en vän till den kvicke professorn i grekiska, ägde
Kroger ett slagfärdigt skämtlynne. Detta har satt färg på hans
landsmålsdialekter. Han anslöt sig visserligen till traditionen inom den genre, som
här behandlats, bröllopsdikten på dialekt, men han har i ett par poem helt
gjort sig oberoende av den. Huvudparten av hans produktion består av
gratulationsdikter vid bröllop och förlovningar, och i dessa begagnar han
sig av göingebonden Jeppa Hansson i Hjerseke, som än får delta i en
dialog, än får vara den som satt stycket »i pränt». I ett längre poem, fullt
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
